| |||||||
Recension
OHora, Zephaniah
This highway
(MRI)
Zephaniah Ohoras This highway har rönt mycken uppmärksamhet för sitt fina sätt att återskapa en ljudbild med hemvist i Bakersfield-countryn och med konnotationer till George Jones och Ray Price. Det ska han och producenterna Jim Campilongo and Luca Benedetti ha ordentlig cred för. Men utan starka låtar, en röst som kan loda själar och en samling skarpa exekutörer som Ryan Adams och Willie Nelsons pedal steel-gitarrist Jon Graboff och fiddlaren Mike Barnett når man inte ovan Brooklyn skyline. Det gör Ohora.
Skivan som kom 2017 har gått lite under radarn men turnéavslutande konserten på Bryggarsalen i Stockholm i september visade att Zeph inte heller har några problem att samla ett effektivt turnéband som varvar Ohoras starka original med Ernest Tubb, Lefty Frizzell och Frank och Nancy Sinatras Somethin´ Stupid. Visst hörs det att Merle Haggard en av Ohoras största förebilder men Zeph Ohora lyckas vara ett musikaliskt prisma för traditionens skarpa ljus, samtidigt som han bär det vidare under egen skäppa.
/Magnus Östnäs