Recension
Peterson, Tom
Black Hills Gold
(MoonHouse Records)

Det är aldrig försent. Tom Peterson är 71 år. ”Black Hills Gold” är hans första album.

Albumet innehåller elva egna kompositioner som spänner över ett så brett register att man häpnar. Titelspåret har en melodi som utsökt harmonierar med texten om guldruschens dagar. Merle Haggard hade inte tackat nej till den, och Bob Wills hade tveklöst tagit sig an den underbara Texas Swing-låten ”Big Fish Eat Little Fish”.

”Global Warming” beskriver ett förhållande som inleds på en återvinningsstation: ”I met her at the recycling center/She was sorting out her plastic from her glass/Biggest smile I ever seen/She was sweet, she was green”. Men det blir aldrig platt som en Shel Silverstein låt. Över huvud taget beskriver Peterson sina karaktärer med både respekt och ömhet. Ett annat bra exempel på hans förmåga att teckna trovärdiga porträtt är ”Fetch the Old Man Home”, om faderns kamp med sin demenssjukdom.

Till det lyckade resultat bidrar tveklöst Lloyd Maines (pedal steel), David Carroll och Paul Pearcy (bas), Ron Knuth (fiddle) och Charlie Smith (mandolin) för att nu nämna några.

”Black Hills Gold” avslutas med en lång episk berättelse ledsagat av ett suggestivt dragspel ; ”The Muddy Muddy Mo”, som tilldrar sig på floden Missouri och är ytterligare ett bevis på Tom Petersons eminenta förmåga att berätta en historia.

Tom Petersons första album kännetecknas av en samling mycket personliga sånger framförda med stor innerlighet och övertygelse.

Tom Peterson har definitivt framtiden framför sig.

/Lars Svensson

Lyssna på Spotify