| |||||||
Recension
Cobb, Brent
Providence Canyon
(Electra)
Det är frågan om inte titelspåret till Brent Cobbs andra album är årets bästa americana. Med en djup värme och uppriktig stolthet tar Brent med oss till de älskade hemtrakterna i Georgie. Ner genom Providence Canyon.
Ur den rootsy singer-songwriter som vi lärt känna i Brent från tidigare uppträdanden växer här fram en fullfjädrad artist som bjuder på en från tung southern rock till svävande country ballad musikkavalkad. Det betyder en mer utvecklad musikalisk inriktning. Trots detta finns här en ”low key charm” Som tydligast framträder det i J. J. Cale-lika ”If I Don´t See Ya” med en svängig shuffle, eller varför inte den vackra ”High In The Country”.
Brent Cobb går från att vara en mer traditionell berättare till en berättare med större mod. Den enklare ”South Of Atlanta” har utvecklats till den tuffare ”King Of Alabama” En sång som är en soulfylld funkig hyllning till Brents mentor Wayne Mills, som sköts till döds på en bar i Nashville i november 2013.
”Sucker For A Good Time” lever på ett ilsket gitarrspel som påminner lite Duane Allmans medan ”Come Home Soon” är en sökande ballad om livet på vägarna. Här finns också rockigare sånger som den Lynyrd Skynyrd-lika ”.30-.06” och den avslutande ”A Road Too Long” med sin modifierade rap. Och inte att förglömma den ömt vackra balladen ”Lorene”.
Men åter till Providence Canyon, denna klippspricka i det sydöstra hörnet av Georgie. Georgias ”Little Grand Canyon” som den kallas. Fram till 1825 ägdes och befolkades trakten av Creek-indianerna, sedan tog vita nybyggare över och lämnade en femtontal gamla bilvrak från 50- och 60-talet att rosta och falla sönder där. De härbärgerar nu en mångfald av djur och växter som gör att man låter de ligga kvar i naturen. Det är i de röda lerväggar du karvar ut ditt namn enligt Brent Cobb. Utsökt vackert.
Kusinen Dave Cobb har producerad med bestämd varsam hand. Han har sett till att steelgitarren fått den plats den ska ha och att orgelns böljande toner glider in lyriskt pockande. Och mest av allt lägger han ett stort ansvar på Mike Harris, att spelade den gitarr som ska stötta Brents sång både på vanlig elektriskt och på slidegitarr. Vilket han också gör alldeles utomordentligt.
Brent Cobb är en Southern rootsy sångsnickrare som med ”Providence Canyon” har bevisat att han bär countrymusiken i dess olika former in i framtiden. Här finns grooven, här finns funky honky tonk, här finns amerikana, här finns den lyriska balladen och en rykande southern rock. Mer går inte att begära. Mästerligt.