Recension
McKennitt, Loreena
Lost Souls
(Quinlan Road)

Det rika iriska arvet bär på en mängd vemodiga sånger som man kan få höra i allsång på en pub på västra Irland med regnmättad dimma från havet. Kanadensiska världsmusik-kompositören Loreena McKennitt har under sin karriär plöjt i den fåran, minns 2010 års »The wind that shakes the barley« med sånger som »Down by the Sally Garden«, »The Parting Glass« och titel-sången, och hennes musik har en skir eterisk ton som bygger ljudlandskap balanserande på den vassa eggen till upplösning, men, hon klarar allt som oftast balansgången.

Nya »Lost Souls« är låtar som inte fått rum på McKennitts tidigare album men som likt förlorade själar fortsatt att ansätta henne. Titelspåret - som skulle kunnat ha legat på Van Morrisons »Hymn to the silence« är - en av skivans starkaste sånger, liksom McKennitts tonsättning av William Butler Yeats poem »The ballad of the Foxhunter«, ja, det är en hjärtskärande sång om människans bästa vän. Balladen är en mäktig version som ger revansch för Yeats-tolkningen »The Stolen Child« från en av McKennitts tidigare skivor. »Breaking of the Sword« är en hyllningssång till de stupade kanadensiska soldaterna vid Vimy ridge under det första världskriget och en sång som liksom många av McKennitts låtar väntar på sin egen långfilm.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify