| |||||||
Recension
Western Centuries
Songs From The Deluge
(Free Dirt Records)
Americanabandet Western Centuries består av tre kreativa och inspirerande sångmakare, tre personliga sångare och tre skickliga instrumentalister. Ethan Lawton, Cahalen Morrison och Jim Miller följer tillsammans med Leo Grassl pedalsteelgitarr och Nokosee Fields bas upp den lyckade debuten med ”The Weight Of The World” från 2016 med ännu ett starkt album. Eric Adcock orgel, piano och Wurlitzer, Roddie Romeros accordion och Annie Staniniecs och Joel Savoys fioler som också gästspelar är inte att förglömma. Tillsammans bildar de ett brett och mustigt sound.
De tre frontfigurerna delar broderligt på utrymmet med sina egna personliga stilar. Alla har ett förflutet tillsammans med andra framstående country och americanaartister, men bildar nu tillsammans något som skulle kunna liknas vid en supergrupp.
Om Ethan Lawton är en urban cowboy så är Cahalen Morrison en country cowboy med en viss förkärlek till sina hemtrakter i öknen i New Mexiko. Jim Miller är kanske mer vad som skulle kunna kallas en psykodelisk poet förklädd i rutig skjorta, cowboyhatt och jeans.
De tre huvudpersonernas bakgrund ger sångerna tre olika personliga dialekter. Detta i sin tur kombinerat med olika framtoning och frasering ger helheten en större dimension. En helhet som är större en de olika delar.
Sånger från syndafloden skapar perfekt country genom att förena swampy soul och western swing. Honky tonk med minnen från förr och skott från nyutslagen americana.
Syndafloden inleds med Lawtons ”Far From Home” och historien om erfarenheterna från en Vietnamveteran som kommer hem till ett lands som inte vill kännas vid ett krig och dess inblandade.
Jim Millers självbiografiska ”Wild Birds” bärs fram av hans twangiga gitarr. Morrisons ”Earthly Justice” låter mer som en southern country blues med sina reflektioner kring hämnd och världslig rättvisa.
Avslutande ”Warm Guns” framförs av Morrison på både engelska och spanska där sökandet efter försoning är både individuellt och universalt.
Och på den vägen är det. Personliga reflektioner kombineras med världsliga rörelser, i det lilla och i det stora. Detta samtidigt som de musikaliska kompositionerna bärs fram av växelvis trakterande av instrument bara visar vilka enastående musiker de är.
Så njut av orgelsolo och pedalsteel i ”Rocks And Flames” med sin valskänsla. Precis vad som också bjuds i ”Three Swallows”. ”Borrow Time” hämtar inspiration från Cajun och Creole Soul. Kanske inte så konstigt eftersom det är cajunmästaren Joel Savoy som har producerat. En Honky Tonk Rave Up med boogie woogie piano i ”My Own Private Honky Tonk” talar sitt tydliga språk och ”Time Does The Rest” är en tyngre, rockigare i långsam bluesvals.
Vad kan mer begäras. Bättre honky tonk americana än det här går inte att hitta.