| |||||||
Recension
Battiata, Mary & Little Pink
The Heart, Regardless
(NW14)
Om jag förstått saken rätt är ”The Heart, regardless” Mary Battiatas första album där hon framträder med sitt egna namn före bandnamnet. Tretton av de fjorton sångerna är skrivna av Battiata. Och som hon skriver. Battiata blandar stilsäkert rena honky-tonk rökare som ”Things you say and don´t say” med mer berättande, reflekterande låtar där särskilt ”Tall timbers” med sin suggestiva text glimrar alldeles extra.
Att Little Pink tagit sitt namn som en hyllning till The Band kan anas men bandet spelar på sina egna villkor och är makalöst samspelta. Man använder sig i huvudsak av akustiska instrument där inlånade B J Lazarus, mandolin och Anna Roberts-Gevaltfiol och Patrick McAvinue på fiol bidrar till att skapa spännande arrangemang som stöder och lyfter fram Mary Battiatas utmärkta texter.
Jag är svårt förtjust i det här albumet. Undrar om det är Mary själv som poserar så stiligt på hästryggen på omslaget.
/Lars Svensson