Recension
Wilson, Jonathan
Rare birds
(Bella Union/Border)

Det finns ett starkt släktskap mellan Jonathan Wilson och Father John Misty. Artisterna glider inte bara in och ut ur varandras projekt, de när också samma kärleksfulla respektlöshet mot sjuttiotalets musiktraditioner, och ett slags metakritik mot hipsteridealen.

Wilson är alltjämt en minde självupptagen artist än kollegan. Det pretentiösa blir aldrig överdådigt, bombasmen aldrig ett självändamål. Istället skriver han såväl in- som utblick i noggrant genomarbetade sånger som förmår låta lika upptäcktslystna som hemtama.

Nog för att »Rare birds« inte är en lättillgänglig historia. Wilson hämtar influenser från George Harrison, David Bowie, Elton John och David Crosby, skakar om, komplicerar och skapar utdragna lapptäcken till kompositioner, som sin bångstyriga karaktär till trots låter fullständigt självklara.

Utsökta »Over the midnight«, »Trafalgar Square«, »Loving you«, »Hard to get over« och »Sunset blvd« hade utgjort en strålande fullängdare såväl i omfattning som sekvens. Att här då finns ytterligare åtta sånger som ljuder minst lika fint är förstås mer än bara en tacksam bonus.

»Rare birds« är en nyansrik sammansättning sånger, Jonathan Wilsons finaste stund och det unga årets hittills starkaste album.

Tidigare publicerad på www.markandersson.se

/Mark Andersson

Lyssna på Spotify