| |||||||
Recension
Andersen, Eric
The Essential Eric Andersen
(Sony Legacy/Real Gone)
Eric Andersen fyller 75 år och firar det med ett dubbelalbum med urval ur hans långa och kreativa musikerliv. Startade upp i början av 60-talet som en akustisk folksångare, för att gå vidare mot folk-rock och country med tiden.
The Blues Projects version av ”Violets Of Dawn” är en sång som har tillhört mina personliga favoriter sedan 60-talet. En sång som blivit en favorit även hos många andra och inspelad av dessa artister. Här finns den med i en liveversion från The Bitter End. Även en annan av hans klassiska kompositioner, ”Thirsty Boots” om Freedom Riders från det tidiga 60-talet, finns med här och också i en liveversion från The Bitter End. Båda fanns en gång med på hans andra album ”´Bout Changes And Things”.
Annars räknas inte Eric Andersen in bland de folksångare från mitten av 60-talets om kallas de socialt medvetna. Han räknas snarare till en singer-songwritertradtion med sånger som är mer romantiska och filosofiska med ett poetiskt anslag.
Även om den inledande sången ”Everything Ain´t Been Said” har en tydlig Bob Dylandragning är det mer åt Tom Paxton och Phil Ochs som Eric lutar sig. Med åren blev han också god vän med Townes Van Zandt, och Leonard Cohen har uttryckt att han inspirerades mycket Eric Andersen i sitt låtskrivande. Och de är nog inte de enda som har inspirerats av Eric Andersen. Av antalet gästartister på denna samling att döma så är beundrarna många. Joni Mitchell, Joan Baez, Leon Russell, Richard Thompson, Lou Reed och David Bromberg för att nämna några.
Eric Andersen spelade in sporadiskt under 70- och 80-talet och flyttade även till Europa för att bo i Norge och Nederländerna. Under 90-talet startade han ett samarbete med Rick Danko och Jonas Fjeld. Två spår från detta samarbete finns med här.
Ett snabbt och intrikat fingerplockgitarrspel kom också att förknippas med Eric Andersen. Vilket vi får många lysande exempel på från inspelningarna här hämtade från åren 1964 till 2006.
Albumet ”Blue River” från 1972 räknas till Eric Andersen främsta. Titelspåret finns här i en inspelning tillsammans med Joni Mitchell. Grymt vackert.
Eric Andersen var en duktig låtskrivare. Många vackra sånger kommer från hans penna. Det fanns en stark poetisk ådra hos honom. Han sjöng dem också till en början med en mjuk tenor, som med åren övergick till bariton. Eric Andersen kan, trots att han inte nådde de framgångar som han hade hoppats på, se tillbaka på mer än 50 intressanta musikaliska år, som går att följa på denna jubileumssamling.