Recension
Vandoliers
The Native
(State Fair Records)

Vandoliers andra album ”The Native” kom redan i maj förra året, men är en samling musik som inte ska förbises. Tro mig.

För er som älskar Old 97´s, Sarah Shook and The Disarmers och musik i deras härad är Vandoliers ett band att sätta tänderna i. Det är med andra ord rockig country. Men lite mer än så. Vandoliers som hör hemma i Fort Worth och Dallas kastar varma blickar längre söderut och hämtar inspiration från Mellan- och Sydamerika. Ett Cowpunkband med Joshua Fleming som förgrundsfigur. Josh har en 15 år inom musiken och på musikbarer runt om i Texas i band som har spelat att från punkrock till ska. Med Vandoliers har musik tagit en vändning mot mer country, till jetdriven Texas two step.

Sångerna bildar en resa i Joshuas liv och de platser som han förknippar sitt livs resa med. Därför börjar det hela också i födelsestaden utanför Fort Worth med ”Bluebonnet Highway”. En snabb countryrocker. Den följs av avresan från hemmet ut på vägarna i ”Rolling Out”. Där bandet stöds av jublande hyllningskör och blås. Hjältar på väg i en form som liknar tex-mex. Och så är det säkert, för Josh pratar om relationen till mariachi, som är mer Sydamerikansk musiktradition, till Tejano, som mer hör hemma i gränstrakterna mellan Mexiko och USA, och Tex-mex, som är vad de kallar stilen i USA. Här är det inte minst trumpeten som skapar det närbesläktade soundet.

Sedan fortsätter resan tillsammans med cowboys, torkan, farmarlivet, gruset, bergen och barerna. Allt till twang och Telecaster, från kusinen Dustin Fleming. Även trummor från Guyton Sanders, bas från Mark Moncrieff, piano och trumpet från Cory Graves och fiol från Travis Curry. Ett band som under de senaste åren har spelat ihop sig till ett tätt sammansvetsat gäng.

”Endless Summer” har tydliga drag av punk medan ”Quick To Fire” drar mot Tejano. ”Juke Joint Lover” är precis vad Z Z Top skulle älska medan ”Pantego” är högt uppdriven folkcountry med fiol som bärande instrument. ”The Red Dress” kläs med stänk av rockabilly medan ”Rain Dance”, plattan kanske bästa spår har allt vad en svävande danslåt ska ha med fiol, banjo, eldigt gitarrsolo och stämningshöjande bakgrundssång.

Titelspåret ”The Native” startad med ”Take me back to Texas, if I die somewhere else”. En hyllning till det älskade Texas och Dallas. Härligt medryckande. En klassiker där fiol och gitarr tillsammans med blås skapar något riktigt stort. Det är en låt som denna som visar att vi här har ett band som vi kan se fram emot mycket fina saker av framöver. Varför vänta. Låt därför inte denna platta gå era öron förbi.

Det hela avslutas sedan med att de resande återvänder hem i ”Welcome Home”. Minnen och trötta fötter möts på verandan.

”I´m a punk and I´m from Texas.”, så sammanfattar Joshua sitt liv. Det är precis det vi får från ”The Native”.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify