Recension
Hoffsten, Louise
Röster ur mörkret
(Gamlestans Grammofonbolag)

Louise Hoffsten bedriver ett framgångsrikt språkligt växelbruk mellan svenska och engelska. Två lysande album – ”Så speciell” och ”På andra sidan Vättern” följdes bland annat av en skiva med inte så självklart övertygande Elvis-tolkningar (”Bringing out the Elvis”). För två år sedan kom så ”L” där Louise Hoffsten med i huvudsak egna låtar på engelska och med stor integritet visar att hon idag är i en klass för sig bland svenska artister.

På det nya albumet har Louise Hoffsten valt att spela in ett antal skillingtryck skrivna i början av 1900-talet med teman som död, ensamhet och utsatthet av olika slag, flera handlar om fängelsevistelser. Teman som ju går igen även inom andra musikgenrer inte minst hos bluesen. Hoffsten har komponerat musiken till i stort sätt samtliga sånger och resultatet är genomgående mycket lyckat; melodier och arrangemang förstärker här de ålderstigna texterna så de känns relevanta även idag. Dock får man som lyssnare ge skivan tid, den kräver det. Detta sagt som beröm.

Lasse Englund på gitarr är tillsammans med Backa-Hans Eriksson på bas och Micke Nilsson, slagverk, oerhört följsamma till såväl Louise Hoffstens övertygande sång som till det budskap som de 100-åriga texterna bär. Frågan är om Louise Hoffsten någonsin sjungit så här innerligt och övertygande.

”Röster genom mörkret” liknar inget hon gjort tidigare. Det här är väldigt bra.

/Lars Svensson

Lyssna på Spotify