Recension
Blandade Artister
Bluesin´ By The Bayou – Ain´t Broke, Ain´t Hungry
(Ace Records)

Oförtröttligt letar de genom det ena vindsförrådet efter det andra. Går från källare till källare och osorterade bandarkiv. Lyftet på locket till den ena dammiga icke namngivna bandkartongen efter den andra. Söker, lyssnar och katalogiserar, allt för att hitta icke utgivet, någon alternativ tagning. Eller bara ett fynd.

Så har folket på Ace Records hållit på år efter år och givit oss massor av fantastisk musik. Dammat av, fräschat upp och levererat i verkligt lyssningsbara samlingar. ”Ain´t Broke, Ain´t Hungry” är inget undantag.

Finns det ingen botten? Här har vi nu den 18:e volymen i Ace Records serie ”By The Bayou”, som innehåller blues, swamp pop, rockabilly och Rhythm ´n´ Blues. ”Ain´t Broke, Ain´t Hungry” är den fjärde i kategorin blues. Och precis som tidigare är det en blandning av mer kände och mindre kända artister, tidigare kända utgåvor blandat med mindre kända inspelningar och totalt okända artister och inspelningar från Södra Louisiana. Titellåten är inspelad av Polka Dot Slim. Inte helt okänd. Bara sådär en drygt 50 år gammal.

Lightnin´ Slim, Slim Harpo, Lazy Lester och Barbara Lynn är kanske de artister som är mest kända medan Ramblin´ Hi Harris och T. B. Fisher tillhör de okändas skara. Men klart lyssningsbara. För både J. D. Miller och Huey Meaux hade ett fint öra för musiken. Hittade det som var riktigt bra. Spelade in och leasade till större bolag med en vidare distribution. Hittade de som inte var riktigt lika bra, men stora nog för den lokala marknaden, och gav ut på egna etiketter. Gjorde alternativa tagningar för att se om det gick att skapa variationer som var bättre. Allt detta får vi här. Bland annat åtta tidigare inte utgivna inspelningar.

Marshall Laday kompar Cookie med ett mycket fint down home gitarrspel i ”In The Evening”. Eller varför inte den okände munspelaren som ger ännu mer liv åt en så levande ”Sugar Coated Love” med Barbara Lynn. Samspelet mellan gitarr och piano i Al Smiths ”Still In Love With You” är inte så illa det heller. Ja, och övriga Al Smith-spår också.

Som vanligt bjuds vi på ett blandat utbud av down home south louisiana blues. En del är swamp blues annat är mer stadsmannalikt. Men även om det är ren skär gammaldagsblues så är det också mycket varierat, mycket ombytligt, mycket personligt. Så härligt.

/Staffan Solding