Recension
Shook, Sarah & The Disarmers
Sidelong
(Bloodshot Records)

Varför recensera ett album som kom ut tidigt i våras, och som inte ens är inspelat under den senaste 12-måndersperioden. Helt enkelt för att det är för bra för att bli förbisett.

Inspelat redan 2015 och utgivet av Bloodshot Records i april i år. Det tackar vi för. För dessa rootsy, rockande, snabba shuffles i dubbelt tempo likt country punk är befriande rebelliskt mot varje förstautgivnings anpassningsbarhet.

Det går att stapla etiketter som renegade, badass och outlaw och Sarah skulle bara nicka medhållande. Att ge en av låtarna titeln ”Fuck Up” visar vad det handlar om. Nu skulle tvivlarna snabbt föra fram omdömen som påklistrat och inställsamt. Men så är det inte. Bara omslagets tuffa blick motsäger allt i den riktningen. Och titlar som ”Nothing Feels Right But Doin´ Wrong” och ”Misery Without Company” talar sitt tydliga språk.

Samtidigt måste vi medge att det finns en hel del countryhistoria i det Sarah framför. Country med svepande steelgitarrer och western songs så som Marty Robbins skulle ha gjort dem. Honky Tonk ligger också nära till hands. Sarah ger oss också en vänlig hyllning till Dwight Yoakam i låten med samma namn.

Sarah drar täcket från sitt liv i sina låtar. Tydliggör alkoholism, ensamhet, förnedring och hopplöshet, en släng av självdestruktion. Dessutom ett tydligt uppbrott från den strikta religiösa uppfostran som hon en gång levde under. Det har utvecklats till ett feministisk countryalbum där stereotypkritik och en icke-ursäktande hållning lyser tydligt.

En längtan att kärleken ska återvända hem finns i ”Keep The Home Fires Burnin´” och en annan typ av längtan i ”Make It Up To Mama” med sitt ”mother heart tattoo”.

Sarah Shook and The Disarmers förmedlar en country som bygger på rebelliskt rastlös energi, och är full av kärlek. Inte ensidig utan ömsesidig.

Nu är ”Sidelong” faktiskt inte Sarah Shooks första utgivning. Redan 2013 kom ”Seven” med Sarah Shook and The Devil. Et minialbum med country i en mindre rebellisk ton och mer av det traditionella anslaget.

Så låt inte Sarah Shook and The Disarmers ”Sidelong” gå er förbi. Det är den för bra för.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify