Recension
Combs, Andrew
Canyons of my mind
(Loose)

Sepiafärgad americana med tydliga rötter, gediget gitarrspel och starka låtar som ibland lyfter till klassikernivå; Andrew Combs har varit med ett tag. 2010 kom Ep:n »Tennesse time« och 2012 släpptes »Worried man« med höjdpunkter som »Too Stoned to Cry«. 2015 års »All these dreams« hade en skönt sorgsen Glenn Campbell-feel över sig som många bara kan drömma om att besitta. Campbells emblematiska »Gentle on my mind« ekar i titeln till nya skivan och i den fantastiskt fina »Rose colored blues«, komplett med Nashville-stråkar och osalig pedalsteel.

Lost love and slow trains,
Whichever way you choose
It don’t ever get too bad
When you got them ramblin’, rose colored blues

Bitterljuvt är ett misshandlat ord men passar för Combs blues. Annars är det inte alltför mycket retro över Texas-födde Combs som tvärtom för tankarna till en tidig Isbell i låtar som »Blood hunters« och i »Bourgeois King« som är en kommentar till det pågående pajaseriet i Vita huset.

Parasites and politicians
Intertwined and holding hands
Feed us fiction and fabrication
Make this country great again

Nashville som bäst. Hjärta och hjärna.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify