| |||||||
Recension
Bryant, Don
Don´t Give Up On Love
(Fat Possum)
Don Bryant tillhör det legendariska Hi-gänget som slog världen med häpnad med glödande southern soul under 70-talet. Han var kanske inte den allra mest framträdande i gänget, som artist. Inte så konstigt kanske med konkurrenter som Al Green, Syl Johnson, Otis Clay och O. V. Wright. Men som kompositör gjorde han sig ett ännu större namn. Han fick Ann Peebles under sitt ansvar och levererade ”99 Pounds” och ”I Can´t Stand The Rain”. Det blev både hits och ett underlag för giftermål.
Hi Records avslutade sin verksamhet 1979 och Don Bryant och Ann Peebles fortsatte att sjunga och skriva sånger. 2012 fick Ann en Stroke, vilket gjorde att Don åter började närma sig sina gamla hits och sitt tidigare Hi-sound. Det resulterade i ett återbesök till Memphis och ett återbesök till de gamla medlemmarna av Hi Rhythm.
Nu 74 år gammal har Don Bryant fortfarande sin stora, varma sångröst i behåll, dock lite ärrad av tidens tand och lite rundare i hörnen än i fornstora dar. Men högst mogen nog att åter ta sig an gamla och nya klassiker. För att ta sig an och inleda med O. V. Wrights ”A Nickel And A Nail” är inget annat än en kraftmätning.
Det är väl knappast troligt att Don når samma nivå som Solomon Burkes come back men är tillräckligt bra för att kanske få en efterfrågan och en världsturné vad det lider. För ”Don´t Give Up On Love” är ett starkt album och välfyllt av fin sång och ett klassiskt Hi-rhythmsound. Fattas bara annat när det är Charles Hodges på orgel, Hubbie Turner på keyboards, Howard Grimes på trummor och Scott Bomar på bas. Lite yngre Joe Restivo spelar fin gitarr i samma anda som de äldre medmusikerna. Marc Franklin and Art Edmaiston, båda från Gregg Allman Band, bidrar med blås.
Sju av de tio sångerna har Bryant skrivit själv eller tillsammans med Scott Bomar. Det betyder en del äldre och en del nyare spår. Redan i det andra spåret ”Something About You” får vi det typiska riffande blåset och som trea en Bryant-låt som Otis Clay och Ann Peebles också har spelat in, ”It Was Jealousy”. ”I Got To Know” är en Bryant-låt som R & B vokalgruppen The 5 Royales en gång gjorde. Här i samma anda med fint solo av Joe Restivo. Också äldre ”How Do I Get There” bär på en härlig gospelkänsla och både Charles och Hubbie fyller ut med fylliga orgeltoner. Det hela avslutas med en nyare, mer taktfast och dansbar ”What Kind Of Love”.
Härligt att ha Don Bryant tillbaka i fin form och med ett riktigt bra album fyllt av klassiskt Hi-Rhythmsound.