Recension
Risager, Thorbjørn
Change My Game
(Ruf)

”Change My Game” är Thorbjörn Risager och hans numera benämnda The Black Tornados tionde album. Ett gäng som har arbetat sig fram till en ledande position bland de skandinaviska rock/blues/soulinfluerade banden. Med den föregående studioplattan ”Too Many Roads” från 2014 fick de ett större genombrott. Välförtjänt. Det var ett starkt album. På den vägen är det. ”Change My Game” förändrar inte inriktning och uttryck, möjligen kan man höra ett bredare anslag i uttrycksval. Men stommen är den samma. Om ”Too Many Roads” erövrade att större stycka mark, så kommer ”Change My Game” att fortsatt att trycka på på gränserna.

Även om vi kan höra en stor variation av musik, från lugna ballader till massiv, tung rock så är det variationer inom ett givet format som ger en samlad helhet.

En stomme som byggs upp kring Thorbjörns tunga, kraftfullt sträva sångröst. En röst som genom åren har jämförts med många andra stora sångare; Ray Charles, Bob Seger, Joe Cocker, Davis Clayton Thomas och Van Morrison. Rätt och fel. Rätt i bemärkelsen att det finns likheter, fel i bemärkelsen att Thorbjörn faktiskt har en egen synnerligen personlig röst. Den ska vi inte ta ifrån honom.

Thorbjörn Risager & The Black Tornado är tillsammans åtta man. Det vill säga minst åtta olika röster i ett band. Det förutsätter att instrumentplacering och arrangemang är vältänkta och välgjorda. Och det är här gängets verkliga storhet kommer till tals. Att hitta platser, uttryck och följder som fungerar ihop och ger en konsekvent och hållbar storhet är en förutsättning för att det ska kännas intressant och lyssningsvärt.

Så även om det startar med långsam soul i ”I Used To Love You” och fortsätter med tung massiv ljudvall i rockiga ”Dreamland”, som i sin tur övergår i funky R & B i titellåten ”Change My Game”, så är det till slut en personlig helhet som skapas.

Det är väl egentligen bara till slutat som jag inte är överens med Thorbjörn Risager. Han har valt att avsluta med en långsam ballad med fina trummor, piano och blås i ”Lay My Burdon Down” och sedan den gitarrintensiva och tunga bluesrockaren ”City Of Love”. Den fina blandning av stilar som genom har plattan har skapat balans får här ett abrupt slut. Jag hade hellre sett den omvända ordningen. Att mer glida ut ur plattan.

Å andra sidan. Har jag inget annat att komma med så står sig ”Change My Game” riktigt bra.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify