Recension
Brown, Clarence "Gatemouth"
Boogie Uproar – The Complete Aladdin/Peacock Singles As & Bs 1947-1961
(Jasmine Records)

Om ni mot förmodan inte redan har skaffat Clarence Gatemouth Browns lysande inspelningar från 40- och 50-talet, så har ni ett gyllene tillfälle nu.

För första gången återutges nu samtliga spår från tiden på bolagen Aladdin och Peacock. Spår väl värda att ha och njuta av. Tidlösa i sin form och sitt framförande. Unika till känsla och innerlighet. Trots detta blev Gatemouths utgivningar inga stora säljare. Och trots detta fick han fortsatt förtroende under de 14 år han spelade in för dessa båda legendariska skivbolag. Naturligtvis för att de var väldigt fina bluesinspelningar i en stil som hade sitt ursprung i Texas gitarrtradition. Vi hör en hel del T-Bone Walker, men även den känsla som B. B. King brukar leverera. Fart och sväng kom från Louis Jordan. Vilket i sin tur har gjort Johnny Winter, Anson Funderburgh och Stevie Ray Vaughan till stora beundrare av Gatemouth.

Hans blixtrande gitarriff går att finna hos många efterföljande gitarrister från trakten, Albert Collins, Johnny Copeland och Johnny ”Guitar” Watson för att nämna några.

”Boogie Uproar”, ”Okie Dokie Stomp”, ”Gate Walks The Board” är några toppspår. För att inte tala om ”Just Before Dawn”, där han visar sin virtuosa kompetens på fiol. De fartfyllda instrumentallåtarna kompletterades med hornfyllda rockare som ”She Walked Right In” och ”Rock My Blues Away” och med lowdown Lone Star blues som ”Dirty Work At The Crossroad”. Han hade en förmåga att kombinera snabbhet med känslighet som var unik.

För Gatemouth var också en multiinstrumentalist. Förutom att han var en hejare på flyhänt gitarr spelade han fiol, mandolin och munspel. Och han var också multistilist. Förutom blues spelade han R & B, country, jazz och Cajun.

Gatemouth gjorde en omstart på sin karriär under 70-talet och kom att spela in ett stort antal uppskattade album från till sin död 2005.

Men trots detta skulle jag ändå rekommendera er att införskaffa dessa de tidigare inspelningarna. De är helt enkelt lysande och personligt unika.

/Staffan Solding