| |||||||
Recension
Paxton, Tom
Boat in the water
(Pax Records)
Först lite sifferexercis: Tom Paxton skivdebuterade 1964 och fyller i höst 80 år. Nya LPn är den sextiofjärde i ordningen! Frågan som inställer sig är ju om Tom Paxton fortfarande är relevant, finns här något som liknar de klassiska sånger om tillståndet i det amerikanska sextiotalet som Paxton skrev med sådan emfas och, inte minst humor. Finns här någon ”What did you learn in school today”? ”The willing conscript” eller ”Lyndon Johnson told the nation”? Svaret på frågan är nej. Men det gör inget för den nya skivan är ändå relevant fast på ett annat sätt.
Tom Paxton fortsätter skriva melodier och texter som är fast förankrade i den tradition som kom ut ur caféerna och klubbarna i Greenwich Village under det tidiga sextiotalet. Men idag med ett annat fokus. Flera av låtarna handlar om Midge, som TP var gift med i över 50 år och som gick bort för några år sedan. ”The first thing I think of each morning” är en fin hyllning till deras långa äktenskap som inte kantrar över i sentimentalitet. TP återanvänder oskså två tidiga sextiotalsnummer med anknytning till Midge; ”Ev´ry time” och ”Outward bound”, två sånger som med årens rätt fått en annan patina, inte minst bidrar Paxtons numera lite fragila röst till att rättfärdiga medverkan här.
Skivans bästa låt är ”A daughter in Denver” med en text och en melodi som sitter som klister efter en enda lyssning. Den kan närmast beskrivas som regelrätt country som en George Strait borde sätta tänderna i.
Titellåten ”Boat in the water” är en sådan där typisk Paxtonlåt med en text och en melodi som kan uppfattas som att Paxtons sånger är sprungna ur den amerikanska folksångtraditionen, det brukar kallas trad. Denna hantverksskicklighet har, tror jag, bidragit till att TP inte fått ta den plats han förtjänat under sin långa karriär.
”Boat in the water” är en akustisk skiva. Förutom TP på gitarr medverkar Marcey Marxer, Cathy Fink (också producenter), Ralph Gordon och Jon Vezner med diverse gitarrer, banjo, bas och ukulele. Marxer och Fink bidrar även med lysande sångunderstöd. Jon Vezner och Pat Alger har dessutom skrivit några av låtarna tillsammans med Paxton.
Med ”Redemption Road” (2015) och ”The boat in the water” visar Tom Paxton att han fortfarande gör relevant musik och att han fortsatt är värd att lyssna på. The road goes on forever.
/Lars Svensson