Recension
Taylor, Chip
A Song I Can Live With
(Trainwreck)

Chip Taylor summerar åren, minnena från barndomens rum med den där Motorola-radion som skickade sånger från en annan rymd till den minsta av bröderna Voight i huset i Yonkers, New York.

”Lord I’m asking you a favour, before I go to bed, as I pick up this old guitar let feeling dance in my head, let me write a song I can live with.” Sjunger han i titelspåret »A song I can live with« där Greg Leisz lägger de skiraste av pedalsteel.

På nya skivan fortsätter Chip det pågående berättandet, med närmaste minimala medel förmedlar han stämningar och räcker ut ord som är och blir kött. Taylor har gått in i ett slags Cash American recordings-mode med skillnaden att han hela tiden skriver nytt om det nyss utspelade och om de allra längst bortifrån kommande hågkomsterna.

Gitarristen John Platania och pianisten Goran Grini stöttar Taylor i det finstilta liret.

”We say hello and really mean it.” Sjunger han i »New York In Between«.

»Joan, Joan, Joan« är en ljuvlig hyllning till hans fru Joan och deras dagar tillsammans. I mars fyller Chip Taylor 77 år och hans skarpa penna fortsätter resan vidare med blicken riktad mot det nära livet framförd med en röst som går rakt igenom de hårdaste av tider.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify