Recension
Stevie J. Blues
Back 2 Blues
(Mississippi Delta Records)

Stevie J. Blues avslutar sitt album ”Back 2 Blues” med tre väldigt fina sånger. Tre sånger som i mycket sammanfattar Stevies arv, uppväxt och musikaliska bas.

Stevie J. Blues, som egentligen heter Stephen Johnson, är son till en präst och har sin livsbana i Jackson, Mississippi. Föddes in i gospelkören och har sedan tillbringat resten av sitt unga liv i musikens värld. Från gospel var steget inte så långt till southern soul och R & B. Speciellt inte om man växte upp i hjärtat av southern soul med Bobby Rush, Denise LaSalle, Shirley Brown, Mel Waiters med flera. Han har ju även varit studiomusiker på Malaco Records.

På senare år har dock bluesen givit Stevie allt mer inspiration. Som han också uttrycker genom att inleda sin skivfodralstext med ”The Blues is the root and main cornerstone of modern music.”

Vilket ger oss en naturlig övergång tillbaka till de tre avslutande spåren på albumet.

”Son of a Saintified Preacher” beskriver Stevies väg till bluesen. Blues var inget tillåtet i det Johnsonska hemmet när Stevie växte upp. Men när Stevie i tonåren ville lära sig spela gitarr och fick inspiration av kompisar att lära sig blues, så tog pappa Johnson sonen till ett rum på baksidan av huset. Inte för att banka skiten ur honom, utan för att visa hur bluesen skulle spelas. Skulle dock inte berättas för mamma Johnson. Denna talking boogie ala John Lee Hooker berättar den historien.

För ”Stranger In The City” är dedikerad till Stevies mamma och är en långsam gospelbluespredikan med hjälp av Dr MJ Johnson och Dwayne Watkins. Detta var vad som spelades i framsidan av huset under uppväxten.

Avslutande ”Blue By The Bay” är en svävande bluesinstrumental i shuffletempo som starkt på minner om B. B. King. En snygg och värdig avslutning.

Övriga spår är en blandning av funkig soul med stänk av blues. Ja, den typ av musik som kallas modern southern soul. Fast den har låtit så här de senaste 30 åren. Men i den tidsräkning som gäller för bluesen så kan det väl fortfarande anses som modernt.

Stevie sjunger bra, spelar bra gitarr och skriver och arrangerar bra sånger. Bara där har han en god grund att stå på. Sedan har han god hjälp vid inspelningen av ett band och av blås från The Jackson Horns. Gästartister ger också ett positivt tillskott. Inte minst Scott Albert Johnson med sitt munspel på ”Come See Me”. Jesse Primer spelar ett saxsolo på ”Cradle Robber”, som också har blivit ett uppskattat singelspår. ”I Ain´t Getting That” spår av en moderniserad Junior Wells. ”That Party Song” är funky soul, ”Lights Out” är soul och blues med soulfyllda bluesgitarriff och ”Good Good” påminner om George Clintons ”P-Funk”.

En blandning med stark avslutning sammanfattningsvis.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify