Recension
Mayfield, Percy
Lost Love – The Singles As & Bs 1948-1962
(Jasmine Records)

Percy Mayfield var R & B-sångaren med den mest förföriska av röster. Han kunde dra ut tonerna i de långsamma balladerna, vira dem runt människors själar och fånga dem i ett hypnotiserat grepp

På denna samling finns 56 fantastiska sånger från åren 1948 till 1962. Vilket i stort är de år då Percy Mayfield var som bäst. De som inte har fått plats är de han kom att spela in för Ray Charles bolag Tangerine Records och några ännu senare. Det är kanske också de som inte håller samma höga klass som de tidigare inspelningarna.

”Two Years Of Torture” startade karriären. Det var med den sången han drog iväg för att försöka sälja till någon hugad spekulant. Men på Supreme Records tyckte man att hans fina röst väl bar sången så som den borde framföras. Och spelade in honom.

Percy Mayfield placerade sedan ”Please Send Me Someone To Love” som nummer ett på R & B-listan 1950. Följde upp med ”Strange Things Happening” på en 7:e plats samma år. Året efter tog ”Lost Love” sig in på andraplatsen, ”What A Fool I Was” på 8:e och ”Praying For Your Return” på 9:e. 1952 var det två singelspår som blev listklättrare, ”Cry Baby” och ”The Big Question”.

1952 var Percy Mayfield med om en allvarlig bilolycka som deformerade hans ansikte och minskade drastiskt de publika framträdandena. Så det skulle dröja elva års tills nästa listframgång. Då ”River´s Invitation” togs sig in på både R & B- och Pop-listan.

1960 skrev han ”Hit The Road Jack” och sjöng in den på en demo till skivbolagsägaren Art Rupe. Ray Charles fick tag i den och gjorde den till en gigantisk hit året efter. Denna framgång gjorde att Charles kontrakterade Mayfield som kompositör till sitt bolag Tangerine Records och spelade under de kommande åren in 15 av hans kompositioner. Denna samling slutar också med den första egna av 12 singlar som Percy Mayfield kom att ge ut på Ray Charles skivbolag.

Detta album av A- och B-sidor visar vilken utomordentligt skicklig kompositör Percy Mayfield var. Även om det fanns ett mörkt och dystert drag i många av sångerna hade de en förmåga att sätta känslor i rörelse. Den fylliga och, trots sina brummande undertoner, bomullsförföriska sångrösten var som gjord för de långsamma, sugande bluesballader som kom att bli hans signum. Han var en av de främsta bluesballadsångarna.

Den som inte fångas av den dramatiska ”The Voice Within” med sitt underbara blåsarrangemang och framförande måste ha ett hjärta av sten.

/Staffan Solding