Recension
Felice Brothers, the
Life in the dark
(Yep Roc)

Det kommer sådana här dagar, sjöng Van Morrison och i sanning kommer det dagar när man längtar svårt efter Original Creekdippers och Victoria Williams och Mark Olsons gnisslande, hudlösa känslostormar.

When you don't need an answer there'll be days like this.
When you don't meet a chancer there'll be days like this.
When you don't get betrayed by that old Judas kiss.
Oh my mama told me there'll be days like this

Sjöng Van och bara han visste hur rätt han hade. Och Bruce som i »Born to Run« påpekar att souldränkta »Spirit in the night« och »Kittys back« med alla sannolikhet aldrig hade koncipierats utan den själalyftande nordirländaren.

Men det var varken Van eller Springsteens surfdagar på Jersey Shore som det här skulle handla om; Nej! Det ska i all enkelhet handla om saknaden, ja! Efter Creekdippers och den momentana tröst som bröderna Felice kan skänka och gör det på nya skivan »Life in the Dark« som kom i somras. Fylld med ordlekande Bobska och Bandska vändningar lyfter de mörker av lyssnaren: ”Every tooth in Duluth/Is Baby Ruth proof/Every roof is as white/as a 20-watt light.” Kan det heta i Ian Felice texter och det är ju kul och uppfriskande vansinnigt på många sätt men skivan är också fylld av vittnesmål och smärta inifrån ett Amerika som ”give me nightmares”. Days like this.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify