Recension
Black Sorrows, The
Faithful Satellite
(Rootsy Music)

Det tycks som om Black Sorrows frontman Joe Camilleri hittat den eviga ungdomens elixir. När jämnåriga till den snart 70-årige australiensiska låtskrivaren allt som oftast går in i ett slags tillbakablickande vemodigt modus lyckas Camilleri med nya skivan »Faithful Satellite« understundom slå upp en öppen himmel mot framtiden och nuet.

Camilleri och kompanjonen Nick Smith blandar och ger i genrer och stilar och under lyssningen hör jag allt från Southside Johnny, Van Morrison, Daniel Lanois och Cohen i Camilleris souldränkta röst med inslag av teak och honung.

Tyvärr tappar han mig i reggae och dub-avdelningen men med låtar som »Cold Grey Moon« med inledande stråkkvartett och Van-inspirerade zydecovalsen »Winter Rose« visar han sin briljans som singer-songwriter. Och i »It ain’t ever gonna happen« är det som om Cohen och Dylan träffats med skrivhäftena under en förtröstansfull måne.

Som sagt: ett album generös som en svensk sommaräng. Jag plockar inte alla blommor men tillräckligt många för att få ihop en bukett, och den buketten är svårslagen.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify