Recension
Blandade Artister
Back To Black
(Lo Recordings/Dotshop.se)

Politisk musik, ja. Politik. Och. Musik. Denna gamla kära, enligt somliga oförenliga, enligt andra nödvändiga kombination. På »Back To Black« har lilla sympatiska bolaget Lo Recordings samlat ihop ett gäng obskyra 60- och 70-talspärlor från det svarta Amerikas bakgård. Musikaliskt spänner det över jazz, soul, funk, dub, lite blues och street chants, men med ett starkt samhällsinriktat budskap som gemensam nämnare. Ibland går detta ut över musiken, oftast inte.

Den ”svarta” politiska musiken var, och är, ju inte alls så präglad av DIY-estetiken som exemplvis punken och proggen. Helt enligt amerikanskt mönster är det lika viktigt att underhålla som att undervisa, svänget lika viktigt som säjet. Det finns det gott om bevis på här. Andy Bey, Cymande, Lloyd Williams, Eugene McDaniels och så gamle fine King Tubby svänger mest och bäst, medans annat så klart är dansvänligt, men lite för onyanserat och, ibland rent ut sagt för dåligt för att kännas angeläget.

»Back To Black« är som en tonsatt pamflett för civilrättsrörelsen med titlar som »Is It ’Cause I’m Black«, »Wake Up Brothers« och »Ghetto: Misfortune’s Wealth«, och det är på många håll lika skrämmande som upplyftande lyssning. Men mest av allt är albumet en uppvisning i den begåvning och kraft som, trots att inte så många fick möjlighet att höra just de här låtarna, fanns i USA i en tid när det kanske som allra bäst behövdes den här typen av musik. Politisk musik, alltså.

/Ola Karlsson