Recension
McDermott, Michael
Willow springs
(Pauper Sky Records)

I don’t know who loves me
I only know who don’t
I don’t know who will
I sure as hell know who won’t
I can’t see the rainbow
I only see the rain
It’s hard to see the beauty
Around so much pain

I can’t see the heavens
I can only see the sky
I’m a half empty kinda guy

Michael McDermott träffar obekvämt rätt i låten »Half empty kinda guy«. Vi har sannolikt helt olika perspektiv när vi relaterar till den texten, men om det är något som stör mig i mig själv så är det de tillfällen när en luttrad uppgivenhet tar överhanden i hur jag betraktar min omgivning.

Han har brottats med sina inre demoner i många år nu. Redan på debutskivan »W. Surf« för tjugofem år sedan beskrev han sig själv som en mur han på något sätt måste ta sig över.

Hyperaktiva sinnestillstånd har varvats med depressiva perioder. Triggade och förstärkta av alkohol och piller. Ett tag försökte han jämna ut båda känslolägena med receptbelagda mediciner. Resultatet blev likgiltighet och skrivkramp. Två saker han aldrig kunnat förlika sig med.

För orden har ju alltid sprutat fram ur honom och förvandlats till låt efter låt efter låt. Skildringar av livet utmed den landsväg han följer, personliga reflektioner, litterära och bibliska referenser, möten, relationer och uppbrott. Allting hela tiden ackompanjerat av en lätt nervös, rastlös energi som driver allting framåt.

Genom åren har McDermott sakta förfinat sitt låtskrivande. Idag skriver han inga dåliga låtar och allt fler är riktigt bra. Nya skivan är kanske hans bästa och jämnaste hittills. Inledande titellåten »Willow spring« är en lång uppgörelse med sig själv, efterföljande »These last few days« en rapport om att oron finns kvar och att sökandet fortfarande pågår, och i »Shadow in the window« sjunger han känslosamt och gripande om sin far som gått bort.

McDermotts äkta hälft Heather Horton är med i bandet på sång och fiddla. Will Kimbrough spelar gitarr och mandolin. Jag inbillar mig att de två är viktiga för balansen såväl musikaliskt som mentalt.

Kanske störs någon av de ibland övertydliga influenserna från Dylan och Springsteen och avfärdar honom som en blek kopia. Gör inte det. Släpp in honom i värmen lite vid sidan om giganterna. Förra månaden toppade »Willow spring« euroamericanacharts lista och McDermott skrev i ett nyhetsbrev att det var första gången han var överst på någon lista över huvud taget i positiv bemärkelse. Jag tycker att det är synnerligen välförtjänt.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify