Recension
Fantastic Negrito
The Last Days Of Oakland
(Blackball Universe)

48 år av umbäranden, gangsterliv, musikutveckling och erfarenhet är vad Kyn Dphrepaulezz har att erbjuda. Det blir till ett erbjudande i form av ett album som är något av det mest intressanta vi har fått höra på länge. ”Black Roots Music” är den rubrik som oftast sätts på det som artisten med artistnamnet Fantastic Negrito nu bjuder på. Och nog så riktigt. Även om vi hamnar i nutiden via en uppväxt som gatubarn till ljudet av hip hop och punk och inflytande av Sly Stone, Prince eller Black Keys så är ursprunget hämtat från Leadbelly, Skip James och Muddy Waters.

Livet som gangster i Oakland och San Francisco blev en nödvändighet under åren när musiken inte gav något, varken pengar eller livsglädje. När det gick som bäst fick han 1996 ett kontrakt med ett stort skivbolag, som bara lämnade honom förvirrad. 1999 var han med om en allvarlig bilolycka som lämnade honom i koma i tre veckor och med två nästan obrukbara händer. Men när han stummade på gitarren för att trösta sin gråtande son kom musik tillbaka till honom. Nu i form av bluesen, som kom ifatt honom som något annat än det han förknippat den med tidigare. Nu var den ett rop av vrede snarare än ett uttryck för sorg.

En ny musikkarriär var i uppbyggnad och det hela kulminerade i år med att Fantastic Negrito i februari vann NPR`s Tiny Desk Consert Contest bland 3 000 bidrag och i mars gjorde succé på South By Southwest i Austin. Och nu med ett genomgående hyllat album och på det lyckade turnéer. Varken Sverige eller något annat land i Norden var dock med på den Europa-turné som genomförs under september.

Den moderna tappning och utvecklingen av bluesen som Fantastic Negrito gör ställer en genomgående fråga. ”Hur blev Amerika så här?” Och han vill ha svar, och vill att du också ställer samma fråga. Gång på gång. Orättvisor och våld mot den amerikansk-afrikanska befolkningen löper som en glödande tråd genom texterna. Det yttre skalet är hoppande boogies, tidig blues, flexibel funk och himmelsk gospel.

”Working Poor” blev en sång i presidentvalskampanjen då Bernie Sanders såg den som något han ville föra med sig i sin kampanj. ”Scary Woman” är Skip James-intensiv med ett underbart piano. Leadbellys ”In The Pines” med tillägget ”Oakland” är så svart, så svart, som om slavtiden var återuppväckt. ”The Worst” har en kyrklig volym och den avslutande ”Nothing Without You” är en sång som bryter av från de övriga. Det är en kärleksballad, så vacker och ömsint att det finns en mening med dess roll och innehåll som avslutning på albumet.

”The Last Days Of Oakland” är ett fantastiskt fint album från Fantastic Negrito. En gammal nykomling som har förmågan att tillföra något nytt och personligt till en gammal tradition. Etiketten ”Black Roots Music” kan inte vara mer än rätt.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify