Recension
Young, Neil
Earth
(Reprise/Warner)

Den turné som följde på svaga »The Monsanto years« var en uppfriskande historia. Neil Young och Promise of the real slet sig igenom gammalt och nytt, i något av en arkivrensning i realtid.

Det livedokument som »Earth« utgör är ironiskt nog bara någorlunda live. Sångerna här är kraftigt överdubbade, med mänskliga och animaliska körer. Här ryms all världens djur, i samklang och disharmoni med musiken, som i ett slags elektrisk och rockstökig Noaks ark.

Märkligt låter det, hårt regisserat och förvånansvärt artificiellt. Men det är också en humoristisk och stundtals trollbindande lek. Att det myckna plakatviftandet får lämna plats för ystra och tämligen riktningslösa dumheter gör paradoxalt nog Neil Youngs aktivism mer engagerande.

Experimenten här formar knappast »Earth« till Neil Youngs starkaste livealbum, långt ifrån. Men iklädd rollen som ekologisk klimatriddare är det förmodligen artistens bästa försök.

/Mark Andersson