Recension
Simpson, Sturgill
A sailor’s guide to earth
(Atlantic/Warner)

Country hit och country dit, Sturgill Simpson må vara stadigt rotad i den tradition ur vilken han hämtar mycket av sin drivkraft, men den är knappast ett obligatorium.

Berövad all typ av nostalgi lät artisten sin musik ta psykedeliska vändningar på 2014 års storartade »Metamodern sounds in country music«. På uppföljaren vänder Simpson blicken mot Muscle Shoals, Memphis, och innerlig soul.

»A sailor’s guide to earth« behandlar kärleken till ett barn, förhoppningar och fruktan, i genernas förbindelse och förbannelse. Det är en trollbindande historia, välkomponerad, kittlande och med fullkomligt orädd musikalisk spännvidd, som helt självklart väver ihop rock och country med soul, funk och symfoniska inslag.

Föreningen är för all del inte ny, men den är utförd med egensinne och äventyrslystnad, som fördelaktigt lyfter traditionernas många skiftningar, men framför allt Simpsons eget konstnärskap till en nivå, där artisten aldrig någonsin snuddar vid rollen som simpel arvsförvaltare.

»A sailor’s guide to earth« låter sig läsas som den bästa av noveller, där varje kapitel tillåts vara lika rikt som den helhet av vilken de är del. Det är ett sagolikt album.

/Mark Andersson