Recension
Outlaw, Sam
Konsert Scandic Grand Central
(live 5 april 2016)

Motljuset från ljuskransen i taket på Scandic Grand Hotel gör att den animerade figuren Woody från Toy Story plötsligt bryter in över över Sam Outlaws skarpa, slanka silhuett. Dubbleringen oroar. Funderar om det är en uttänkt strategi från den före detta reklamaren, den South Dakota-födde kaliforniern. Men, det här ljusfenomenet är högst verkligt och vid sin sida på denna första korta turné på europeisk mark har han singersongwritern Molly Jenson. Ett utmärkt val. Jenson och Outlaw gör i stort sett hela plattan Angeleno på duo och bevisar styrkan i Sam Outlaws röst och skickliga låtsnickeri. Stort plus för Sams visslande som får fram känslan av Jeremy Longs fina pedalspel från skivan.

Outlaw har rutinen att skapa sin lokal och den fullsatta hotellbaren känns plötsligt inte alls märklig som spelplats. Här trängs de sorgsna männen i skägg med rödvinskvinnor i övre medelåldern och unga flickor i cowboy-hatt med före detta partiledare på den kristna högerkanten. Och det största jublet, förutom den fina återvändarballaden »Ghost Town« och »Country Love Song«, väcker Parsons-pastischen »Jesus Take The Wheel (And Drive Me to A Bar)«.

Outlaw och Jenson fungerar ypperligt ihop. Outlaw är rapp i käften och helt igenom estet, Jenson har en egen karaktär och känns i duo-sammanhanget mer Ronstadt än Emmylou och tillsammans levererar de country-love songs för verklighetens folk, ordentligt förankrade i traditionen.

/Magnus Östnäs