Recension
Cannon, Toronzo
The Chicago Way
(Alligator)

Antingen har Alligator Records grävt ner sig i en grop eller så är bluesen inte roligare än så här just nu. Mest troligt är det väl att denna bluesrock är det som säljer mest. Tråkigt nog.

Toronzo Cannon har kämpat de senaste 20 åren om en plats bland de främsta av Chicagos bluesmän. En kamp som kräver både kunskap, kontakter och ett djävla anamma. Är man dessutom uppvuxen hos farföräldrar i slumhusprojektet Robert Taylor Homes är valet mellan gangster och fattig bluesmusiker svårt. Eller lätt.

Nu är han här på Alligator Records efter två på ett annat legendariskt chicagoskivbolag, Delmark Records, och ett antal europaturnéer. Inspirerad av Jimi Hendrix, Albert King och Buddy Guy sätter han ord från livet runt omkring honom till ett intensivt gitarrspel. Från förarsätet i en av stadens bussar observerade han skeenden, händelser och känslor som har blivit hans egna sånger på detta album.

Visst ligger det möda och tanke bakom texterna. Ovanligt mycket i jämförelse med andra chicagoartister. Men det går inte att komma ifrån att detta är ganska tråkig blues. När den här stilen började göra sig hörd för en 10 – 15 år sedan kändes det nykommer, som en andra, eller tredje, Albert King – Buddy Guy våg. Nu, mer som en mindre intressant kopia.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify