Recension
Rhodes, Julie
Bound To Meet The Devil
(605719 Records)

För två år sedan stod Julie i glassbaren och skopa glass och hade ännu inte skrivit någon egen låt. Och inte ens uppträtt. Men efter att varit med på en show där folksångaren Jonah Tolchin var närvarande började det hända saker för den New England-baserade sångerska. För det är en imponerande röst som fick Tolchin på fall. Här finns en kombination av Brittany Howard, Janis Joplin, Etta James, Aretha Franklin och Bonnie Raitt. Grovt, svettigt och omfamnande mjukt i en lockande kombination.

Så en tvåårig skrivarresa gav en handfull nya sånger i en bluesbaserad americana och en ingång till FAME Studios i Muscle Shoels, Alabama för inspelning av några av sångerna. Understödd av Spooner Oldham, Sara Watkins, Greg Leisz och Sheldon Gomberg bland andra. Övriga hade mejslats fram i Dirt Floor Studios i Connecticut.

”Bound To Meet The Devil” startar med en stamp- och klappdriven bluesig ”In Your Garden” med gitarrduell från Jonah Tolchin och Danny Roaman och Julie som sjunger med en självsäkerhet som bara finns där. Att det inte är en engångsföreteelse visar hon i nästa sång; ”Collector Man”, Den mjukt tjocka sångrösten behandlar soul, blues och funk med vuxen självklarhet. Ohämmad kraftfullhet utmanar både sånger och medmusiker. Vilket gör texterna om arbetarklasskamp en politisk aspekt att ta på allvar, inplanterat i sånger som ”Collector Man” och ”Holes”

Det blir sedan countrygospel i ”Faith”, Deltablues hämtad från Son House i ”Grinnin´ In Your Face”, Bluegrassbaserade ”Skyscraper Blues”, jazzigt funkiga ”Hurricane”, ”Hey Stranger” en blues med reggaekänsla, folkcountry i ”End Of The Line”, countryballaden ”See The Sun” och akustisk dubbeltydlighet i den avslutande ”Key Won´t Unock My Door”.

Det brinner en innerlig glöd i Julie Rhodes bröst. Ur denna glöd växer en röst fram som har värme, hetta och kärlek att bära sång och text till en förtrollande nivå. Det var samma känsla som vi senast fick när Brittany Howard i Alabama Shakes äntrade scenen. En skitig tuffhet.

Julie Rhodes levererar ett debutalbum som lovar mycket gott framöver. Albumet har bra låtar, är fint producerat, med goda medmusiker och bärs av en enastående röst. Men det finns mer att göra. Här och var lyser ett sökande och trevande efter fasthet och form igenom. En resa som vi inte vill missa har börjat här.

Och självklart har ”Bound To Meet The Devil” också en naturlig referens till Robert Johnson.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify