| |||||||
Recension
Miller, Buddy and Friends
Cayamo Sessions At Sea
(New West Records)
Buddy Miller tog sin gitarr och stack till sjöss. Inte bara en gång, utan många gånger. Inte var han ensam heller. Många musikervänner hängde på. 2012 bestämde sig Buddy för att spela in det som utspelade sig på båten. Först la han beslag på båtens bibliotek för en inspelningsstudio. Det lät så bra att han 2014 fortsatte och byggde vidare. Denna gång mellan banorna i bowlinghallen. Och många var de som ville vara med. För mer inspirerande miljö än att spela tillsammans med Buddy Miller, världens bästa kompare, kan ju knappast uppbådas.
Så håller det på. 2015 var dags igen. Och 2016 års färd har precis avslutas. Men vi vänder tillbaka till det som har dokumenterats från tidigare år.
Det hela startar med Lee Ann Womack och ”After The Fire Is Gone”, följt av Kacey Musgraves version av Buck Owens ”Love´s Gonna Live Here” och av en riktigt rosslig men bestämd Kris Kristofferson och ”Sunday Morning Coming Down”. Unga Nikki Lane gör Jack Clements ”Just Someone I Used To Know” och något äldre Lucinda Williams gör en fin tolkning av Gram Parsons ”Hickory Wind”. Richard Thompson har valt ”Wedding Bells”, Elisabeth Cook ”If Teardrops Were Pennies”, Shawn Colvin gör en melankolisk version av Rolling Stones ”Wild Horses”, Jill Andrews ”Come Early Mornin´” och Doug Seegers eldar upp med ”Take The Hand Of Jesus”. Detta utsökta paket av duetter och tolkningar avslutas med Brandi Carlile och The Lone Bellow med ”Angel From Montgomery”.
Buddy Miller är en fin gitarrist och sångare, och han har en lyhördhet som är få förunnat. Därför blir också samspel och uppbackning av yppersta klass. Dessutom har han hjälp av bassisten Davis Jacques, trummisen Marco Giovino och multiinstrumentalisten Fred Kaplan.
Det finns en lättsamhet som är mysigt värmande. En spelglädje som spritter av liv. Alla gör bra ifrån sig och vill verkligen bidra. En känsla av jamsession gör att musiken flyter fram uppbackad av den svala brisen från de karibiska öarna.
Trots att det är välkända låtar har Buddy den professionella framtoningen att han kan både hålla ihop och låta gästerna ge sångerna sin egen prägel. Det är annars inte alltid gäster har förmågan att lyfta sig när det handlar om att hanteras andras material och tillsammans med kanske inte så samspelta musiker. Här fungerar det förträffligt. En fin samling countryklassiker.