Recension
Dawson, Julian
Living Good
(Fledg'ling)

Engelsmannen Julian Dawson är en väl bevarad hemlighet för många. Han gör inte mycket väsen av sig. En mjuk vänlig röst, en gitarr, ödmjukhet och enkla avskalade låtar om vardagen är hela konceptet.

På nya skivan ”Living Good” sjunger han om sin bil, en separation, hur hans dotter flyttar hemifrån för att studera, det ensamma livet som turnerande musiker och om hur bra livet kan vara trots allt.

Det kräver sin man eller kvinna att komma ut med värdigheten i behåll i ett så naket framförande. Linjen är obarmhärtigt tunn mellan att lyckas förmedla livets känslor och att falla helt igenom ner i ett stort svart hål av plattityder.

Tjugotvå skivor har det blivit till genom åren som soloartist. Två av dem är producerade av Gary Tallent från Bruce Springsteens E Street Band. Han har sjungit duett med Lucinda Williams och på några album är nära vännen Dan Penn med i någon form. Här har Penn producerat och spelat in i egna studion i Nashville, skrivit några av låtarna och i ”Roll with the animals”, ”I´m living good” och ”When hearts collide” faller han in i sången. Det känns lite som att han får feeling vid mixerbordet och spontant börjar sjunga. Spelar de in skivan igen kanske han sjunger på tre andra låtar.

“I´m living good”, skriven av Dan Penn och Spooner Oldham, hade The Ovations en mindre hit med för ganska precis 50 år sedan. Fascinerande. Vi får också versioner av Ricky Nelsons ”Teenage idol” och Brownie McGhees ”Sportin´ life blues”. Gamla låtar med sin egen historia vilka i sammanhanget likväl känns både aktuella och personliga.

Mest berörd blir jag av “Someone you love”. När någon du älskar inte älskar dig längre, vad gör man då? En skiva från Dawson är som ett långsamt nedtecknat brev. Vi får veta hur han mår, hur hans vänner har det och vad han tänker på. Det skickas alldeles för få brev idag och alldeles för många sms. Vi får vårda de som fortfarande kan konsten. Nick Lowe, Loudon Wainwright, Julian Dawson.

Avslutande låten ”Yes, Yes, Happiness” bygger på ett uttryck Dawsons dotter ville skriva en låt av i fyraårsåldern. ”Yes, Yes, happiness just walked in through my door, that old devil loneliness won´t show his face ´round here no more”. Det blir inte enklare än så. Det blir inte svårare än så.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify