Recension
Nash, Israel
Israel Nash´s Silver Season
(Loose)

Israel Nash har karvat ut sin nisch. I den kontemplativa americanan har artisten inte bara funnit sin konstnärliga bredd, men också placerat sina musikaliska insatser förtjänstfullt högt.

Nog för att formspråket på Israel Nash’s Silver season känns igen. Språnget här är kortare än det mellan de senaste föregångarna. Här ryms fortsatt jamfriska kompositioner, vida i sin spännvidd och föredömligt framförda. Men Nash breddar ändå sitt musikaliska spektrum, med bibehållen våghalsighet.

Melodiskt känsligare låter artisten en gnutta Laurel Canyonskt sjuttiotal rulla in över de Texanska kullar som fortfarande är musikens skådeplats. Det ger ett luftigare uttryck, inte olikt det som Dennis Wilson frammanade på formidabla Pacific ocean blue, här i vågskvalpande spår som Mariner’s ode och A coat of many colors. Annat, som fina Willow, L.A. lately och The fire & the flood är tintade med subtil popnerv i Stephen Stills eller Jackson Brownes anda.

Men framför allt låter Israel Nash fortsatt mest som sig själv. Det är måhända löjligt att tala om mognadsgrad hos en artist vars formkurva, med osviklig konsekvens har pekat stadigt uppåt. Likafullt blomstrar det om artistens skapande.

Med benhård integritet och vidsynt förankring i den cykliska musikhistorien gör Israel Nash fortsatta landvinningar, på en samtida americana-scen där artistens konstnärskap står i absolut särklass.

/Mark Andersson

Lyssna på Spotify