Recension
Copeland, Shemekia
Outskirts Of Love
(Alligator)

Shemekia Copeland har vuxit ut till att bli en av bluesens stora sångerskor. Bluesen fick hon med blodet från pappa Johnny Copeland och inspirationen till sången från en kombination av Koko Taylor och Mavis Staples.

Här på sitt åttonde, och klart bästa album, är hon tillbaka på debutbolaget Alligator.

Basen för musiken står Oliver Wood gitarr, Jano Rix trummor och keyboards och Lex Price bas för. Oliver Wood har dessutom producerat med den äran och bidragit med tre av sångerna. Bland annat den intensivt svängiga titellåten ”Outskirts Of Love”.

Bandmedlemmar och inbjudna gäster bidrar med fina individuella insatser som gör att helheten är både varierad och sammanhållen. Den ger Shemekia en fin bas att leverera sin sång utifrån. Tryggt och personligt.

Will Kimbrough, som vi vanligtvis känner från Americanasammanhang, visar på sju av spåren att han behärskar det mesta när det gäller gitarrspel. Och han kanske har sina bästa stunder när han får kompa andra och inte när han gör sina soloplattor.

Gäster i övrigt är Billy Gibbons från ZZ Top som bidrar med sitt gitarrspel på Shemekias version av deras ”Jesus Just Left Chicago”. Alvin Youngblood Heart sjunger duett och spelar gitarr på ”Cardboard Box” och Robert Randolph steelgitarr på ”Crossbone Beach”. ”Cardboard Box” är med sin lite enklare instrumentuppsättning och fina text en av plattan stora låtar.

Shemekia är ingen renodlad bluesartist den traditionella meningen. Även om hon gör sig mycket bra i den formen. Här bjuds på förutom blues även på americana, soul, country och gospel. Pappa Johnnys ”Devil´s Hand” får en fin tolkning och bjuder på ett härligt blås. Andra bearbetade sånger är Jesse Winchesters ”Isn´t That So”. John Fogertys ”Long As I Can See The Light”, Albert Kings ”Wrapped Up In Love” och Solomon Burkes ”I Feel A Sin Is Coming On”. Som en självklarhet förklarar Shemekia i ”Drivin´ Out Of Nashville” att country music bara är blues med ”the twang”. Pedal steel naturligtvis, från Pete Finney.

Shemekia Copeland sjunger med en härlig glöd och en frisläppt kraft som här har fått en välanpassad och funktionell omgivning. Hon behärskar både de långsamma sångerna som de boogierullande och anpassar rösten efter format, tempo och sammanhang. Snyggt arbete på alla sätt. En stark återgång till Alligator.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify