Recension
Baxter, RayLand
Imaginary man
(ATO/Border)

Den som efter fina EP:n Ashkelon förväntade sig mer melankolisk americana från Rayland Baxter misstog sig. Album nummer två följer hela tre år på debuten Feathers & fishhooks men placerar sig stilistiskt tätt inpå albumföregångaren.

Inget fel i det förstås, Baxter är en förträfflig pop-poet. Väl förankrad i den amerikanska rotmusikens mylla minner artisten inte sällan om Paul Simon på sitt mest finstämda humör. Således ryms här välarrangerade kompositioner, beständiga i sitt formspråk och formulerade med elegant kompromisslöshet.

Men sina kvaliteter till trots upplevs Imaginary man alltjämt en smula ensidig. Här finns inte mycket av den skuggiga botten som på Ashkelon lyfte spår som Ghost again och den fina omtolkningen av The mtn. song till minimalistiska men emotionellt laddade kompositioner.

Melodiskt oklanderlig och hantverksmässigt imponerande är Imaginary man en fin studie i skarpt låtsnickeri, men också ett album alltför bekvämt för att lämna ett mer beständigt intryck.

/Mark Andersson

Lyssna på Spotify