Recension
Los Lobos
Gates Of Gold
(Proper)

Det känn tryggt när Los Lobos släpper sitt första studioalbum sedan 2010-års ”Tin Can Trust”. De går in på sitt 5:e årtionde som band med fullt självförtroende, byggt på kunskap och erfarenhet. Både som musiker och som immigranter. Det avspeglar sig i den handfull av sånger som fyller ”Gates Of Gold”. Av igenkännande. För så är det. Ett tryggt återseende. Inte så underligt att de förärades Americana Music Associations hederspris ”Lifetime Achievement In Performance” i höst.

Därför är det inget spetsigt nyskapande som lämnar plattan. Snarare en fortsättning, eller uppföljare, till det ”sountrack of the barrio” från östra Los Angeles som vi har kommit att älska genom åren. Ett brett register av sånger från många olika stilar och kulturer. Snarare varierat än rörigt. Ögonblicksbilder ur livet.

David Hildago, Louise Perez, Cesar Rosas, Conrad Lozano och Steve Berlin tar oss med på en rundvandring med hjälp av rock, blues, boogie, garage, tex-mex och något likt fusionjazz i ”When We Were Free”. Precis som det brukar vara. En musikalisk smältdegel.

Titelspåret ”Gates Of Gold” ligger insprängt mellan två traditionella tex-mex-låtar ”Poquito Para Agui” och ”La Tumba Sera El Final”. ”Gates Of Gold” är ett av de bästa spår som Los Lobos har gjort. En enastående sparsmakad skildring i toner av en drömsk längtan. En resa i det fysiska med horisonten i blicken och en resa i det inre om funderingar på framtiden och livets mening.

Annars bjuds det på klassisk slideblues med mandolin i ”I Believe You So” och en långsamt suggestivt sugande avslutning i rockiga ”Magdalena”.

Så här ska det låta när någon mognar med ålder men samtidigt behåller sin ungdomliga inspiration och bär med sig erfarenheter och insikt på livets väg. Los Lobos är ett sådant band. ”Gates Of Gold” är resultatet.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify