Recension
John Henry
Blown Away
(Eget)

Jag skrev positivt om John Henrys andra album här på Rootsy.nu för något år sedan. Jag är inte mindre positiv efter att ha lyssnat på John Henrys tredje utgåva, ”Blown Away”. Snarare tvärtom. Mer positiv. Trots att de håller sig en synnerligen traditionell fåra av americana, eller old-fashioned country music som de själva säger, så är det en personlig lyster kring tolkningar och framförande som känns både transparant och fylligt.

Och det här med ”old-fashioned” har en bred tolkning. Det betyder allt från Bob Wills western swing-favorit ”Bubbles In My Beer” till Gram Parsons ”Hickory Wind”. Första och sista spåret på plattan också faktiskt. Och mellan dessa båda storhet samsas andra godbitar. Gillian Welshs ”Down Along The Dixie Line”, Spade Cooleys wester swing-hit ”Shame On You”, Gram Parsons ”Sin City”, Ernest Tubbs ”Nails In My Coffin”, Hank Williams ”Cold Cold Heart”, Eddie Millers ”I Love You Honey” som gjordes oförglömlig av Patsy Cline och en annan Patsy Cline –favorit i ”Walking After Midnight”.

Ulrika Weinz, som sjunger och spelar gitarr, har skrivit tre av sångerna. ”On Gods Golden Shore” skulle kunna ha varit en Carter Family-sång, titelspåret ”Just Blown Away” bär en ödesmättat skörhet och bär även spår av engelsk folkmusik och ”Little Spoiled Marie”, med elgitarrsolo från Jonas Nordqvist.

Det är här uppgraderingen av John Henry blir tydlig. En uppgradering som enbart ger en positiv förstärkning av intrycket. Jonas har plockat fram sin elektriska gitarr och Theo Stock har tillkommit på pedal steel-gitarr. Sedan tidigare spelar Petter Olofsson bas och Mikael Bäckman munspel och open back banjo.

Det är Mikaels munspel som gör den stora skillnaden från andra liknande band. Ett fint munspelande både i komp och solo som ger sångerna en ny dimension. Sedan tillför Ulrikas sång både värme och harmoni. Tillsammans med Petter bas, Jonas elgitarr och Theos pedal steel har John Henry utvecklats ytterligare och skapat en större storhet som kan bära långt.

Det finns en stabilitet i John Henry som visas med säkerheten i framförandet. De har genom åren byggt upp en erfarenhet som ger trygghet, som ger spelglädje, som ger fint framförande, som ger oss ”Blown Away”.

/Staffan Solding