Recension
James, Markus
Head For The Hills
(Firenze Records)

När Markus James senaste album släpptes i USA fick det strålande lovord. Rå, kraftfull och med kreativa idéer och soulfyllt djup som uttrycker stolthet och mod, är några omdömen hämtade från musikpressen. Omdömen som sedan fylldes på när albumet nådde Europa. Och det är väl bara till att hålla med. Det är ett bra album. Riktigt bra.

Markus James är en musiker som genom åren har byggt upp ett anseende som slidegitarrist. Han har sökt sig tillbaka till bluesens rötter i Västafrika och utvecklade under början av 90-talet en vänskap med Ali Farka Toure och spelade in fem album med musik tillsammans med afrikanska musiker.

Under sina turnéer på hemmaplan kom Markus i kontakt med många trummisar av den äldre bluesskolan. Inte minst då i de norra delarna av Mississippi, The Hills. Det är en resa i denna värld som skapade underlag till ”Head For The Hills”. Här finns fem olika trummisar som kompar Markus: Kinney Kimbrough, Calvin Jackson, Aubrey ”Bill” Turner, R. L. Boyce och Marlon Green. Marlon var John Lee Hookers sista trummis.

Albumet utvecklar sig till ett intrikat samspel mellan Markus slidegitarr och de olika trummisarnas rytmmönster, kompletterat med Markus lite Tom Waitsskovliga sångröst. En musik som egentligen sträcker sig över ett relativt bredd musikaliskt område från punkrock till afrikanskinspirerad blues.

Slidespelet är känslosamt och skickligt. Förutom den traditionella akustiska eller elektriska gitarren visar Markus även prov på hur det kan låta när han spelar banjo, cigarrlåda, dulcimer och diddley bow.

Han släpper loss med en snabbt ruffig typisk Mississippi Hillsblues i inledande ”Just Say Yes” för att följa upp med RL Burnsides ”Going Down South” där så få ord säger så mycket:

Goin down south goin down south
Chilly wind don´t blow

Goin with you babe goin with you babe
Don´t care where you go

”Shake” är en punkrockare där Markus även spelar munspel och ”Suit Of Golden Clothes” är en taktfast blues med ett envetet trummande från R. L. Boyce.

Det är på den senare halvan av albumet som de udda stränginstrumenten kommer fram och det blir allt fler instrumentallåtar. ”On A Mississippi Porch” är precis som den säger en instrumental som är inspelad på en veranda i Mississippi med Markus på slide och Calvin Jackson på hambone. Före den avslutande instrumentalen ”Green” kommer en tuff och intensivt elektrifierad blues som låter som en kombination av tidig Rolling Stones och sen Elmore James i form av ”Woke Me”.

”Head For The Hills” är ett album som ger oss mycket bra musik och många positiva intryck.

/Staffan Solding