Recension
Grahams, The
Glory Bound
(Cen)

Gifta paret Alyssa och Douglas Graham ger ett väldigt sympatiskt intryck. De verkar äta, andas, älska, leva musik. Och om musiken talar till dem så lyssnar de. Får de en ingivelse så följer de den känslan hela vägen för att se var den slutar.

Förra albumet, ”Riverman´s Daughter”, tog avstamp i en låt de skrev hemma i New York om livet utmed Mississippifloden. Strax var de på väg med båt och gitarrer utmed Mississippifloden på riktigt, samlade historier, skrev låtar och sjöng på barer.

Den här gången spelade de skivor hemma i soffan. Woody Guthries låt ”Farmer Labor Train” åkte på allt oftare. De började prata tåglåtar, letade fram fakta om artister som liftat sig fram i USA genom ”train-hopping” och diskuterade vilken betydelse järnvägsrälsen haft för den amerikanska rotmusiken. Så var karusellen igång igen. Woody Guthrie och Leadbelly spelades flitigt och i samma veva skrev de ”Glory Bound”. En elegant parafras på Guthries ”This Train Is Bound For Glory” och titellåten till nya cd´n.

Vad skulle de göra sedan? Åka tåg naturligtvis. De tog sig till Guthries Oklahoma och till Leadbellys Louisiana. Gamla och nya vänner får höra om deras tankar. Wes Sharon, som tidigare producerat skivor med John Fullbright och Parker Milsap, vill vara med och göra en cd. Cody Dickinson från North Mississippi Allstars dyker upp och fascineras över kopplingen mellan järnvägen och den amerikanska rotmusiken. Han börjar prata om att göra en dokumentärfilm.

Här är de nu med både cd och dokumentärfilmen ”Rattle The Hocks” (som inte följer med cd´n).

I bandet hittar vi bland andra Ryan Engleman (gitarr, slide) och Gabe Pearson (trummor) från Turnpike Troubadours och John Fullbright (gitarr, piano).

De spelar country med rötter ner i den amerikanska myllan. Känslosamma ”Mama” andas gospel, ”Kansas City” är sprallig blugrass och ”Blow Wind Blow” drar mot folk. En handfull snabbare countrylåtar innehåller spår av blues, rock och rockabilly. Bäst är det när tempot går ner en aning och Alyssa Grahams röst får lite extra utrymme. Hon sjunger så kjolen fladdrar på vilken modern countrysångerska som helst. ”Lay Me Down”, ”Biscuits” och ”The Spinner” är alla enkla och mycket vackra låtar.

Det behöver inte alltid vara så komplicerat. Alyssa Graham säger att några av deras bästa spelningar har varit med musiker de aldrig repeterat med. Känn musiken, spela som du vill, ha kul.

Och det är där någonstans The Grahams verkligen hittar in hos mig. De verkar faktiskt följa sina drömmar, vilja ta reda på var de kommer ifrån och försöker hålla sina sinnen öppna för nästa möjlighet som öppnar sig.

Det tåget är ”bound for glory”, om något.

/Mattias Syrén