Recension
Thompson, Richard
Still
(Proper Records)

Det finns en tidlöshetsknapp kopplat till Richard Thompson. Richard Thompson av idag blandas med Richard Thompson av igår och tillsammans blir det av en outgrundlig anledning Richard Thompson av i morgon. För Richard Thompson är fortfarande, i dess olika betydelser.

Tillsammans med Wilcos Jeff Tweedy har Richard skapat ännu ett stort verk. Hans 16:e soloalbum. Gitarrspelet är en bärare av många delar av hans musik. Han förlitar sig inte på den gängse bilden av en rockgitarrists agerande. När han tar ett solo så är det pricksäkert och utstuderat och när han inte tar ett solo kommer gitarrtonerna i hårt koncentrerade doser och mycket välplacerade. Så de små gitarrstyckena mellan sångverser blir inte ett klister som håller ihop utan ett gäng toner som utforskar möjligheterna att skapa stämning och föra text och musik vidare.

Att gitarren har betytt mycket för Richard Thompson vet vi sedan länge, men här kommer det tydligt till uttryck även i den avslutande låten ”Guitar Heroes”, en hyllning till hans föregångare och inspiratörer. Denna standardlika bluesshuffle är kanske inte plattan bästa spår men en mycket känslosam uppräkning av stilbildare. Avsaknaden av gitarrpyroteknik är befriande.

Sångerna byggs trots detta upp kring allt det som går att göra med en gitarr. Här finns akustiskt arpeggios från tiden med Fairport Convention, när Richard utvecklade den engelska folkrocken, och han använder halvsteg och semitoner i ”No Peace No End” för att hamna i en Indisk raga. Andra, som ”Patty Don´t You Put Me Down”, blir vanliga rocklåtar, men med ett synnerligen personligt stränganslag.

Inledande ”She Never Could Resist A Winding Road” inleder där det hela började och tar oss tillbaka till tiden för Fairport Convention. Det skulle kunna vara en sång om den oroliga själen Sandy Denny, som var sångerska i Fairport under deras storhetstid. ”Beatnick Walking” bär också Fairports folkliga stolthet, med lite jazz från Barney Kessell och sorgen från den sista plattan tillsammans med hustrun Lina. Och ett gitarrutbrott som hämtat från James Burton. Variation, anslag, klurigheter och inlevelse blir till en blixtrande elegans av sällan skådat slag. Förbluffande gitarrteknik och en personlig förmåga att hantera denna kunskap skapar utrymme för liv och lek.

Bakom den till synes intensiva sångrösten döljer sig en varmt och smeksam ton. När han sedan dessutom är en fin berättare av historier kommer rösten till sin rätt. Det är kombinationen av texter, sång och gitarrspel som gör Richard Thompson till en stor artist. Humor och empati delar plats med insikt och drömmar. När han dessutom klassar in som en av de främsta gitarrister vi har just nu blir han svårslagen.

Att säga att ”Still” är ett mästerverk är kanske att ta för stora ord i munnen, men bra nära är det.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify