Recension
Fussell, Jake Xerxes
Jake Xerxes Fussell
(Paradise Of Bachelors)

Han fick det med blodet. Född och uppvuxen i North Carolina och Georgie och i fotspåren av en folklorist till fader blev det som det blev. Och det blev bra. Riktigt bra.

Gitarristen William Tyler har producerat med ett lyhört öra och en varm hand. Med synnerligen fin känsla för historiens krav och möjlighet har man tillsammans skapat en tidlös musik i modernt snitt. Atmosfären från depressionens hårda tider blandas med cosmic rock och en handfull blues. Förutom Tylers egna fina gitarrspel har han hämtad medmusiker från Nashville var sammanlagda CV slår det mesta. Vilket också hörs. Skickligt och följsamt. Känslosamt och innovativt. Var sak på sin plats. William Tyler på gitarr och orgel, Chris Scruggs på steelgitarr, bas och mandolin, Brian Kotzur på trummor and Hoot Hester på fiol.

Inledande ”All In Down And Out kommer från Uncle Dave Macons repertoar. Sånger om svunna tiders drömmar och verklighet blandas med sånger om kärlek, lust och hårt arbete, sånger ur sångböcker från bland annat Georgie Sea Island Singers och Olla Belle Reed. ”Let Me Lose” omfamnar friheten att vara på drift och ”Star Girl” bärs fram av en smeksam pedalsteelgitarr. ”Raggy Levy” är precis så raggigt skrovlig som titel säger. Sånger som Jake säkert hörde bland faderns samlingar av fältinspelningar från 1920-talet och framåt. De flesta hämtade från namn som vi idag knappast känner till eller ens har hört. Hämtade och förvaltade ur en fantastisk musikskatt som andra folklorister som George Mitchell and Art Rosenbaum letat fram och dokumenterat.

Jake sjunger med en grusig soulfylld sångröst, som har mycket värme och inbyggd kärlek.

Jake Xerxes Fussell har spelat med bluesartister och där lärt sig att hantera den traditionen. Bara för att även spelat i countryband för att vara säker på sin sak. Detta är Jakes solodebut, men han har tidigare spelat in tillsammans med Rev. John Wilkins. Efter denna debut kan vi vara säkra på att få höra mer från Jake Xerxes Fussell. Mellannamnet Xerxes fick han från krukmakaren D.X. Gordy, om ni nu inte visste det.

Det hela utmynnar i personlig upptäcktsresa i musikhistorien, en vandring bland intryck och toner som både räcker och blir över. Vilket bara talar för att det kommer mer. Något att se fram emot.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify