| |||||||
Recension
Fay, Bill
Who is the sender?
(Dead Oceans/Border)
En fyrtioett år lång musikalisk tystnad fick den nyuppväckte Bill Fay att på 2012 års »Life is people« skärskåda livet i närmast molekylär detalj. Uppföljaren bygger vidare på föregångarens stabila fundament.
Det råder inga som helst tvivel om vem som är det här albumets avsändare. Fays karaktäristiskt melankoliska anslag och den jordnära religiositeten är intakt. Den tar sig lika mycket uttryck i lyriken som i den försiktigt symfoniska rockmusiken – omöjlig som den är att värja sig mot.
Tematiskt gräver »Who is the sender?« i universella och evigt ältade filosofiska frågor om kreativitetens ursprung och livets förgänglighet och eventuella fortsättning. Det är föga originellt, men så innerligt formulerat och betraktat med ögon, lika världsvana som oskuldsfulla att det är svårt att inte gripas av dess uppriktighet.
Däri vilar också mycket av Bill Fays konstnärliga briljans. Förmågan att låta den själsliga intimiteten ljuda närmast sakral men också allmängiltig föder en artistisk spännvidd som många gånger transcenderar banaliteten.
Tidigare publicerad på markandersson.wordpress.com