Recension
Krantz
Old School
(Rootsy.nu)

Första gången jag hörde Krantz spelade han ”Bodie Miller”. Lika oförskräckt halsflytande som Bode Millers nedfart för blankishala pister var Krantz framfart över varmt glödande gitarrsträngar. Bode Millers framfart är fortfarande halsbrytande. Så även Krantz. Skillnaden är väl att Bode Miller oftare åker ur än vad Krantz missar sina strängar.

Nu stavar skidåkaren Bode Miller utan i, så kanske det är någon annan Krantz menar. Oberoende av vilket finns ”Bodie Miller” med på debutplattan ”Siberia” från 2007.

Krantz är göteborgare. Och en hängiven sådan. På mellanplattan fanns också ett spår som heter ”Dear Old Gothenburg”. På ”Old School” finns däremot två spår med gatuanknytning; Roslagsgatan 48 och Skebokvarnsvägen 137. Om inte Google Map har fel så finns dessa båda adresser i Stockholm. Men någon betydelse måste de ändå ha haft.

Det hela startar annars med den långsamt vackert svepande ”Revolution” för att övergå i spagettivästern likt filmmusikens mästare Morricone i ”Ennio” och sedan vidare till den lite tungt rockiga ”Mr Galento”, som antingen syftar på tungviktsboxaren Tony Galento som lyckades golva självaste Joe Louis 1939, men förlorade ändå matchen, eller på Tommy Galento Nilsson, gitarrpolaren från OK Star Orchestra. Samma andas män i alla fall.

Sedan följer en lite jazzigare avdelning med Ball Roomsvepande ”OId School” och balladmjuka ”Roslagsgatan 48” innan ”Lissabon” dyker upp med portugisiska toninslag. ”Robert & Louise” är en Shadowslik Country & Western medan ”Trångmål” har något balettliks svävande över sig. ”Lady Blue” däremot är tungt drivande med en härlig slide som klyver det rökfyllda klubbrummet med laserlika tonstrålar. ”Ada´s” skapar också en jazzig känsla medan det är svårt att sätta finget på musikkartan för ”Skebokvarnsvägen 137” som med sina längtansfulla toner av inflätade gitarrer avslutar de låtar som spelades in under 2014. Albumavslutande jazzigt latininfluerade ”Pimp My Krantz” är från året innan och består av en helt annan uppsättning av musiker.

På de elva första spåren är det Palle Sollinger bas och Anders Olsson trummor som bildar stommen tillsammans med Krantz. Till sin hjälp har de sedan på sex av spåren blås vilket ger ytterligare en dimension till arrangemangen.

Richard Krantz fick 2012 ”Guitarpeople´s Prize: Up and Comin”. Bara ett av många bevis på att Krantz är en av våra allra bästa gitarrister och kanske den allra främsta på lapsteelgitarr. Vilket Krantz med all önskvärd tydlighet visar på ”Old School”. Ett riktigt fint instrumentalalbum.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify