Recension
Tornfelt, Annalisa
The Number 8
(Woodphone)

Annalisa Tornfelt spelade in »The Number 8« på åtta timmar på en åttaspårs bandspelare, dock inte den 8/8 utan den 24 augusti förra året. Det är hennes första soloskiva. Annars är Annalisa Tornfelt mest känd som fiddler och gitarrist i Black Prairie, en Oregongrupp som spelar bluegrass blandad med tango, klezmer och andra folkliga traditioner.

På »The Number 8« uppträder Annalisa Tornfelt ensam med sin röst och sina instrument, även en nyckelharpa kan höras i ett spår. Skivan består av eget material, och uttrycket är precis så spartanskt som beskrivningen antyder. Eller »spartanskt« är kanske en alltför militärisk metafor; Sparta var ju en militärdiktatur. Låt oss i stället beskriva uttrycket som naket, omedelbart och uppriktigt.

Melodierna är enkla och avskalat vackra på det där folkmusikaliska manéret som kan vara så svårt att nagla fast. De bär upp innerliga texter om kärlek och tvetydiga känslor framförda med absolut närvaro och trovärdighet.

Annalisa Tornfelt sjunger med en lätt dröjande känsla, som om känslan tillåts ta form genom uttrycket - formas mer än tolkas. Hennes kristallklara röst blir kongenial med en konstnärlig strävan där inget tycks på förhand givet, utan formas i ögonblicket, i ett i ordets klassiska mening benådat ögonblick.

Som lyssnare fångas jag omedelbart av Annalisa Tornfelts röst och vaggas in i den musikaliska och lyriska texturen. Trots den dröjande karaktären blir musiken alldeles självklar - och gudomligt vacker.

Skivan är utgiven som ett PledgeMusic-projekt.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify