Recension
Pug, Joe
Windfall
(Loose)

Man tänker “ytterligare en singer/songwriter” från väst och tror sig direkt ha ringat in hur det kommer att låta och kännas. Fel utgångspunkt, givetvis, men det är lätt att hamna där i den strida ström av musik som man träffas av varje dag.

Joe Pug tar hand om den tanken och krossar den ganska omgående I inledande “Bright Beginnings”. Den pickande akustiska gitarren kombineras med en vacker pianoslinga som följer med hela tiden samtidigt som Pug sjunger om förlust och förnyelse – ett tema som genomsyrar mycket av “Windfall”.

Det är Joe Pug:s tredje album och det borde få honom att bli etablerad som en av mest intressanta singer/songwriter-profilerna i sin egen musikstad Austin, i Texas och på sikt över kontinenter. Och det känns välförtjänt efter att ha turnerat oavbrutet efter debutalbum »Messenger« (2010) och uppföljaren »The Great Despiser« (2012). Över fyrahundra spelnigar, inklusive stopp på Lollapalooza, Bonnaroo, The Newport Folk Festival och europaturné med Steve Earle.

Joe Pugs låtar är jordnära och samtidigt poetiska, förankrade i tradition och samtidigt nutida. Joe:s musik är lätt att associera till samtida kolleger som Josh Ritter och M.Ward men också Jackson Browne.

Windfall är ett album om de stunder som formar livet, förluster och upptäckter och hur man lever igenom allt och kommer ut starkare. Dags för fler att lyssna på Joe Pug – ett av de bättre singer/songwriteralbum som har dykt upp 2015.

/Thomas Lundvall

Lyssna på Spotify