Recension
Shoutin´ Red
Introducing: Shoutin´ Red
(Rootsy.nu)

Hör upp, gott folk!

Det har kommit en ny röst i etern.

Och inte vilken röst som helt. En röst som ackompanjeras av en gitarr som för oss långt tillbaka i tiden. Till tiden för blues, folksånger och ballader som först sjöngs och spelades på tidigt 1900-tal.

Vilken debut det har blivit!

Shoutin´ Red spelar ett mycket fint fingerplockgitarrspel och sjunger med en svagt ärrad, lite hög röst med en smakfull fyllighet. Det finns en självsäkerhet och stolthet i framträdandet som skapar en känsla av ödmjukt påträngande tydlighet. En känsla som säger: jag vet vad jag vill och jag vet vad jag kan, men det blir inget utan att du gillar det.

Och vi gillar det.

Det är inte helt lätt att ta sånger från det förflutna. Sånger från kända och okända mästare. Sånger som människor i många fall har personliga relationer till. Det finns en inbyggd skepticism till detta handlande. Men det finns också motsatsen. Lyckan att få höra en ny tolkning, ett fint framförande och en bärare av traditioner, som tror på traditioner som ett sätt att bygga liv.

Så är det här.

Hur rätt blir det då inte att inleda ett debutalbum med ”Crazy Blues”, den sång som Mamie Smith spelade in 1920 och som räknas som den första bluesinspelnings som gavs ut. En epok startade då, och en ny startar nu. Och här.

Annars är det blues, folksånger och ballader i den mer melodiösa och flytande stilen vi bjuds. Som Billy Birds ”Millman Blues” från 1928, som bygger på den traditionella historien om mjölnaren och hans malande som en sexuell metafor. Tom Dicksons ”Labor Blues” är också från 1928. Blind Teddy Darby spelade 1931 in ”Built Right On The Ground” men som John Miller vid sin inspelning en 40 år senare ändrade till ”I Never Cried”.

De mest kända spåren är fyra. Den traditionella ”Hesitations Blues” som dök upp som en folksång på 1910-talet och som har spelats in av otaliga artister, Memphis Minnie och Kansas Joe McCoys ”When The Levee Breaks” som blev en gigantisk succé för Led Zeppelin, Blind Willie McTell ”Statesboro Blues” som Allman Brothers gjorde odödlig och traditionella ”Frankie And Albert” som kanske främst har Mississippi John Hurt som tolkare.

Just kombinationen av obskyra och väl kända sånger är fint avvägd. Därför faller även ”Geordie”, som är en Child ballad nummer 209 och ”I Look Down The Road And I Wonder” som är en gospel, som bland andra Sister Rosetta Tharpe har spelat in, väl på plats.

Så, gott folk, det har kommit en ny röst i etern. Och det har kommit för att stanna. Var så säker.

/Staffan Solding