Recension
Rönnblom, Anders F
The Cosmopolitan Cupcake Conspiracy
(Lovande Projekt)

Anders F Rönnblom och medmusikanter är i flera avseenden två band idag. Ett som med lika delar ödmjukhet och självklarhet intar scenen och levererar tung men finessrik rockmusik. Björn Aggemyr, för att nämna en i bandet, är en jätte på bas, kanske nummer ett på det instrumentet om vi talar rock och Sverige -, osviklig i tajming, stil och tyngd. Likt ett E Street Band klarar han och övriga av att med ytterst små medel vrida upp intensiteten i snart nog varje låt. ”Komedia” live i Göteborg för någon vecka sedan sitter fortfarande som ett tveeggat svärd i skallen: Nirvana inom räckhåll, skrattet fast i halsen.

På skiva är saken delvis annorlunda, trots Stonesgung och allehanda utflykter bland referensramar och inspiratörer (var har jag hört ”Spränga en bank” tidigare?). Det experimenteras mer, på gott och ont. Några infall blir platta, men de flesta fungerar. Det beror till stor del på att Anders F lyckas väl med att mitt i pratsången leverera gott om melodiska hakar och attraktiva refränger. De sitter kanske inte första gången men ge plattan tre varv och du har en vän att ta med dig i en samtid som kan te sig såväl främmande som skrämmande.

Vilket förstås leder mig in på texterna. Samtidsskildringar låter som något som till och med den så kallade ”Mellon” kan sägas innehålla, men Anders F är naturligtvis på en helt annan nivå och hittar, som alltid, sina egna aspekter och uttryckssätt i sitt samtidsskildrande. Där Lundell lätt tycks bli rent förbannat förbannad vädjar Anders F till andra delar av hjärnan. För mig är uttryckssätten komplementära, inte minst därför att jag, i likhet med flesta gissar jag, ibland är förbannad och ibland eftertänksamt undrade inför tidens stolligheter. Och visst går jag ingång på fungerande textrader som rimmar dystopi på tivoli och conspiracy.

Summornas summa: Missa inte AFR Band live! Och komplettera med skivor.

/Bengt Tedeborg