| |||||||
Recension
Presley, Angaleena
American Middle Class
(Slate Creek Records)
Vilka är medelklassen? Finns medelklassen? Och vem besjunger den i så fall? I Sverige sägs det ju att vi inte har klasser längre, men i Amerika är medelklassen enligt författaren och journalisten Göran Rosenberg den enda klass som landet erkänner och hyllar. Samtidigt som den tvingas att springa allt snabbare för att hålla sin position mellan en ”alltmer förmögen överklass och en alltmer oförmögen underklass”. Känslan och de larmrapporter som säger att den amerikanska medelklassen blir allt fattigare ger snarare bilden av en bortideologiserad arbetarklass.
Den bilden förstärks när man lyssnar till Angaleena Presleys debutalbum ”American Middle Class” som lyckas uttrycka det sluttande plan som Rosenberg beskrev för mer än tio år sedan. Och den amerikanska drömmen allt mer svårfångad för dem som likt Presley är coal-miners-daughter från Beauty. Stoltheten och förtvivlan går inte att ta miste på.
Tear this poor house down, when you know how to build it back.
Hammer and nail between your heart and your hometown. So you can carry this country on your back.
Det skulle kunna vara en amerikansk översättning av Moa Martinssons ”Kvinnor och äppelträd”. För man tänker mer på Moa än på säg, Camilla Läckberg, när man hör Kentucky-födda Angaleena Presleys ”American middle class”.
Angaleena Presley bär sin historia och sina berättelser på huden. Så vill hon i alla fall få oss att tro. Och det gör vi. Hela vägen upp och ner längs de kyrko- och snabbköpsgångarna som hon tecknar med skarp penna. I sina starkaste stunder är Presley en låtskrivare i hägnet under en av Loretta Lynns apelträd.
Presley sjunger om det faktum att så många, unga, gamla, dör i ett tyst missbruk av smärtstillande tabletter. Försöken att tysta smärtan följer med i de efterlevandes förnekelse av missbruket.
Presley sjunger om hederskulturen, levande där som här:
Knocked up, knocked up, shame shame i'mma gonna ruin my family name, here comes what granny's been dreadin’, a bellyful of baby and a shotgun wedding.
»American Middle Class« är en mycket stark debut av en singersongwriter som gjort sig känd som en tredjedel av PistolAnnies. Det här är starkare. Med en närvaro som stundtals får mig att tänka på Jason Isbell och Matraca Berg.
'cause if it ain't gettin' better it's gettin' worse
somewhere between a blessing and a curse.
/Magnus Östnäs