Recension
Eriksen, Daniel
Moonshine Hymns
(Pzydeco Records)

Daniel Eriksens skivkarriär startade 2006 med albumet ”Ya Ya”. Sent 2014 var det dags för det tredje, ”Moonshine Hymns”. Moonshine Hymns kan betyda två saker. Antingen sånger som sjungs i månens sken eller sånger som sjungs under inflytande av sprit tillverkad och såld under de mörka timmarna av dygnet. Oberoende av vilket är det i Daniels egna ord ”old school Delta style gospel boogie” som bjuds. Det betyder en repertoar av sånger som kan härledas till de gamla mästarna av gospel blues. Hit för vi bland andra Blind Willie Johnson, Mississippi Fred McDowell, Son House, Charlie Patton och Reverend Gary Davis. Åtta av de tretton spåren är också hämtade från den traditionella sångboken medan fem är egna kompositioner av Daniel, som i sin form och innehåll är den gamla förebilderna lika.

Daniel menar att gospelbluesens texter tycks mörkare och mer desperata än vanliga blueslåtar. Som om de var mer blues än bluesen självt. Nedräkningen har börjat. Därför handlar många sånger också om ond bråd död, mördare, desperata män utan hopp, fyllbultar, tjuvar och andra fördömda människor som inte har någonstans att vända sig.

Med detta som bakgrund kan vi konstatera att Daniel Eriksen har lyckats mycket bra med att föra över intentioner till verklighet. Han spelar ett både mjukt följsamt och ett kraftfullt attackerande gitarrspel. Sliden dominerar självklart och bidrar med ett härligt glid. Bara för att visa på vikten av vilken gitarr han spelar på finns de namngivna med tillverkningsår efter varje spår. Imponerande, fast jag har svårt att höra skillnad. Det handlar mer om hanteringen. Jag har en känsla av att Daniel kan hantera vilken gitarr som helst och ge den ett magiskt liv. Stig Sjöström kompar på trummor på de flesta av spåren. Det enkla kompet byts enbart ut i den vaudevillelika ”Jesus Met The Woman At The Well”, där både blås och kör finns med.

Med de gamla mästarna i lyssnarminnet känns Daniel Eriksens tolkningar som starka och kraftfullt fyllda med egen energi och kunskap. Inte minst i gitarrspelet. Även lite annorlunda arrangemang, som stråke på basen i avslutande ”Nobody´s Fault But Mine” eller duetten med Elly i ”See That My Grave Is Kept Clean”, känns positivt.

En fin utgåva från Daniel Eriksen.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify