Recension
William Pilgrim
Epic Endings
(Live Ice House Records)

William Pilgrims debutalbum “The Great Regression” från 2011 var en fläkt av frisk luft. Sylvassa texter om sociala orättvisor och politisk medvetenhet inlindat i en souldränkt amerikansk rotmusik.

När de nu ger ut uppföljaren ”Epic Endings” håller de i mångt och mycket fast i samma koncept. När de ombeds beskriva sin musik i en intervju svarar de halvt skämtsamt att de låter som Jackie Wilson och Johnny Cash i ett band lett av Jason Isbell. Inget fel på de självalda referenserna.

De har piano, banjo, dragspel, saxofon, trombon, trumpet, klarinett och fiddla i bandet. Blind Boys of Alabama körar på ”In The Streets”, Brenton Wood gästspelar i ”Gimme Little Sign” och Exene Cervenka från gamla Los Angeles-bandet X sjunger i ”Metaphor For America”. Alltihop snyggt producerat av huvudpersonerna PM Romero och Ishmael Herring.

De har ett spännande och svårt tredje album framför sig. Jag hoppas att de vågar välja en tydligare väg. Eller vägar. De har bakat in soul, country, gospel, blues och rock i sin musikaliska kaka utan att riktigt låta som varken eller. Lite renare influenser, några fler nyanser i Herrings ångvält till röst och ytterligare ett steg upp på barrikaderna mot baksidorna i amerikansk politik så förväntar jag mig inget mindre än ett album i fotspåren av Springsteens ”Darkness on the edge of town” och ”Nebraska”.

William Pilgrim är ett av de mest intressanta nya amerikanska banden för mig. De har gjort en bra skiva. Igen. Deras tredje blir ännu bättre.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify